ESPERANZA - en blogg om hopp, äventyr, livet, ångest och lycka

Att hitta sitt

2012-01-14T17:42:00.007+01:00

Det här med politik. Det känns svårt, på något sätt.
I höstas bestämde jag mig för att ta ställning och gick äntligen med i ett politiskt parti. Det kändes helt rätt. Om folket ska vara makten och om politiken verkligen ska vara till för oss medborgare är det vi själva som måste se till att det blir så. Det är ju väldigt självklart. Så, jag tog ställning.
Det är dock väldigt svårt att hitta ett parti som en känner att en kan stå för, oavsett. Det är väl lite poängen med partier, att alla tillsammans beslutar, och eftersom ingen kan tycka samma så blir det väl så, att en inte kan hålla med om allt, menar jag.

Men, ibland hittar en ändå sitt. Sitt som i verkligen sitt - sitt eget.

Den här hösten och vintern har varit väldigt tung. Allting har liksom mosats samman och mitt i moset har jag suttit utan att veta hur jag skulle bära mig åt för att komma ut och upp och bort.
Efter en kaotisk jul och ett snårigt årsskifte är det ändå liksom som om pusselbitarna börjar falla på plats igen. Åtminstone för stunden.

I en religion har jag, min motvilja till gudadyrkan till trots, hittat en livsåskådning som nästan är som gjord för mig. Allt det där som jag känt varit viktigt och allt det där som jag behöver för att känna stabilitet, trygghet och lugn i mig själv och gällande min plats stod plötsligt präntat på papper i en bok som jag höll i egna händer. Den där boken har stått i min hylla i fem år, utan att jag öppnat den. Sedan, när jag väl börjar läsa den är det som att vi smält ihop utan att jag ens märkt det. Skulle jag läst den då, för fem år sedan, hade andemeningen nog gått mig förlorad. Idag har jag på något sätt hittat till de där grundidéerna på egen hand, utan att ha sett hur de hör samman.

Även gällande politiken hittade jag av en slump mitt eget, mina egna tankar skrivna av någon annan. Visserligen kan jag väl känna att deras politik är en aning utopisk - för tillfället, för samhället förändras ständigt och därmed även folkets behov. Med tanke på var vi just nu är på väg kan detta parti mycket väl bli stort om ett par år. Och det hoppas jag verkligen. För jag hittade de där borttappade bitarna, det där som andra partier liksom glömt bort, eller än värre kanske valt bort.

Stigen är förvånansvärt nära ibland!
Viktigt att minnas det när en tappar bort sig i de snåriga tomeskogarna!
Än viktigare är att de flesta stigar idag leder till vägar.

Måste neråt för att kunna komma uppåt

2012-01-10T14:47:00.004+01:00

Det är ett nytt år och vintern har fortfarande inte riktigt nått fram.

Jag sitter just nu för tredje gången med samma hemtenta. I juni läste jag fel gällande antal sidor, så jag blev underkänd för att jag skrivit tre gånger för mycket. I augusti fick jag början på öroninflammation lagom jag kommit igång med den, så den blev inte klar i tid och därmed inte inskickad. I januari sitter jag nu med den igen, försöker orka göra samma sak samma sak samma sak.

Jag möblerade om i lägenheten igår. Stjärna blev helt förvirrad och sprang runt och jamade och nosade. Tokfnatt. Idag bara sover hon.

Känslan av att jag har tappat något är tillbaka. Jag försöker minnas ordet skrivet på min kropp, men vissa tider är tyngre, svårare. Utan någon rimlig förklaring, egentligen. Eller, typ.

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

som Winnerbäck sjöng.

Dagar som dessa är det viktigt att se ut genom fönstret och påminna sig om att det trots allt är snö i januari.
Och snart är det sommar - igen. (Vad nu det betyder.)

Nu blir det kaffe och skrivande på hemtentan.

Det måste gå neråt för att kunna gå uppåt. Som jag brukar säga.

Plusminusnoll

2011-12-30T08:48:00.002+01:00

Imorgon är det nyårsafton.
Den här julen dränktes av något annat och det känns som att jag skulle vilja göra om och göra rätt. Julen passerar ju så fort, så minsta lilla påverkan utifrån färgar känslan av den.
Jag ser fram emot imorgon kväll. År 2012 ska bli bra. Bättre.

Idag känns tung, lite pirrig, jag är glad men samtidigt tyngd av den där känslan av att jag håller på att förlora.
Förlora vad?! Jag är fortfarande osäker. Jag antar att det visar sig...?

Så, det är Melissa Horn på högsta volym hela dagen idag.
Om två dagar är det åtminstone 2012 och det året ska bli bra. Bättre.
Fram tills dess är det mest plusminusnoll.

Felvänd

2011-12-21T14:16:00.004+01:00

När jag var liten underhöll jag mig emellanåt med att vandra runt i lägenheten med en spegel i händerna som jag tittade i så att taket såg ut att vara mitt golv. Hela mitt hem var plana ytor, förutom ett par lampor som stod upp från golvet och ett par riktigt högra trösklar som jag var tvungen att klättra över för att kunna springa runt på lägenhetens till synes tomma ytor.

Ibland krockade jag med osynliga hinder. De syntes inte i min spegel då jag tittade ner mot fötterna, men de var där.

Oftast gick det ändå bra. Jag lärde mig tillslut var de osynliga hindren fanns och hur jag skulle undvika dem. Då och då kom det nya hinder, även de osynliga, men med tiden fick jag in en känsla för dessa eventuella kommande hinder och lärde mig att undvika dem ganska bra.

Ibland hjälper det att tänka tillbaka på detta. När allt känns alldeles felvänt och uppochner är det bara att ta fram spegeln, springa som om det inte fanns någon morgondag och med tiden lära sig att hantera de för mina ögon osynliga hindren.

I accept.

2011-12-10T10:56:00.003+01:00

Oavsett hur en människa väljer att tänka, väljer att leva eller väljer att vara, så kan denna människa aldrig säga att dessa val är egna och självständiga. Det är de inte. Oavsett hur vi väljer att forma våra liv kan vi aldrig säga att vi är annorlunda. För det finns där, inom oss, vare sig vi vill eller inte.
Orden och tankarna är för alltid märkta, vare sig vi vill eller inte.

Givetvis kan vi tycka illa om att så är fallet, men det förändrar inte det faktum att vi inte kan fly.
Personligen tycker jag att det finns såväl fördelar som nackdelar med detta. Jag vill inte fly. Jag vill snarare tillåtas att tänka, leva och vara så som jag väljer, utan att få reaktioner som antyder att jag försöker fly. För jag gör inte ens en ansats till flykt. Vare sig jag vill eller inte är varje val jag gör märkt och jag accepterar det. Jag försöker strida i de strider jag orkar, stångar mig blodig trots att jag är fullt medveten om att märkningen försvårar striden, men som jag nämnde finns det även fördelar.

Jag vill aldrig bosätta mig på en ö, utelämnad, utan vare sig trygghet, värme eller framtidstro. Jag kan inte leva med tanken inställd endast på här och nu. Jag behöver imorgon. Jag behöver gemenskapen. Jag behöver tryggheten, även om den innebär att jag ibland kan känna att jag sitter fast.
Det är inte anpassning, det är accepterande.

Leva för dagen?

2011-11-23T22:10:00.004+01:00

Hösten verkar bli ovanligt lång det här året, vilket är precis vad jag inte behöver.
Allt är bara lite för tungt just nu. Det är visserligen inget ovanligt när höstmörkret långsamt håller på att sluka en, men när rädslan för att vintern inte kommer att komma alls i år börjat ta fäste så blir tyngden än mer tung. Som om det vore möjligt - jo, tydligen.

Jösses, vad dramatiskt det låter.
Jag späder på med Nåt annat än det här av Melissa Horn:

Jag vill va vanlig, vad det nu är
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer

Om du vill ha mig så säg till
För själv vet jag inte vad jag vill
Jag har försökt ta tag i nån men händerna kan inte hålla still

När jag blir arg ger jag igen
Ja jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig och sen aldrig säga det igen

Och jag kan gråta, men först när dom gått
Ja mina känslor har jag svårt att lämna bort
Om dom tror att dom sårat mig har dom bara missförstått

Jag börjar om varenda dag
Försöker vara det dom vill att jag ska va
Men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra

Och jag vet inte vart jag är
Jag är med, men aldrig riktigt där
Det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nåt annat än det här

Jag vill va vanlig, vad det nu är
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer

Dagen har ändå varit riktigt fin, men det är ju så svårt att släppa in tankarna som bosatt sig i bakhuvudet. Särskilt när natten försöker sluka en, som Melissa uttrycker det.
Men, som sagt, det har ändå varit en fin dag. Jag har fina människor omkring mig, utan tvekan. Kärlek är det väl helt enkelt egentligen ingen brist på i mitt liv.

Men ändå.

Känsloskutt

2011-11-17T08:07:00.002+01:00

Sedan kommer de här stunderna som får en att undra vad fan det var man gjorde fel längs vägen.
Jag ogillar verkligen hösten. Varje år fylls kroppen av samma känsla. Som om kroppen är ihålig. Ekande tom under hud så tunn att ett enda lätt slag kan krossa den i tusen bitar.
Kanske är det mörkret som äter upp dagarna. Kanske är det faktumet att allt levande och färgsprakande murknar och dör. Kanske är det bara för att ännu ett år är på väg att ta slut medan jag står här frågande inför framtiden och livet.

Snart är det ju i alla fall jul. Jag har redan börjat titta på juldukar.
I tisdags fixade jag min tatuering, förstärkte, rättade till linjer, nyanserade och gav djup och liv. Nu är jag helt och hållet nöjd med den. Påminnelsen som ska hålla mig uppe om hösten.
Hopp.

Jag ogillar verkligen hösten, men snart är det i alla fall jul.
Ibland är det även positivt att tiden passerar fort.

Hej Höst

2011-11-14T06:58:00.003+01:00

Igår var det Fars dag. Jaha.

Jag har sovit sämre än vanligt senaste tiden och det blir bara värre. Jag har sovit nio timmar inatt, men det känns som att jag inte sovit alls. Vaknat flera gånger under natten och haft helt galna drömmar.

Seminarium idag, sedan sitta med projektgruppen och plugga. Jag har inte ens tittat på det vi bestämde att vi skulle göra tills idag. Funderar på att efter seminariet åka från universitetet, stanna och handla honung, sedan åka hem och dricka honungsvatten och sova.

Min hals blir bara värre. Känns som en rejäl sjuka är på väg, tjoho...

Det känns verkligen att det är höst nu.
På ett inte sådär tre-lager-kläder mysigt sätt.

Jag har åtminstone Stjärna-katt, som bara vill gosa gosa gosa med mig hela tiden. Hon är verkligen världens finaste katt.

Mardröm

2011-11-11T08:43:00.003+01:00

Inatt drömde jag en dröm jag haft tidigare och jag var i drömmen medveten om detta. Det var en dröm där allt som var fint och sött och glatt föll samman och slutade i en blodig massaker, mer i detalj än så tänker jag inte berätta.
Denna gång jag drömde detta pausade jag dock det hela då min mamma kom in i rummet. Jag berättade för henne att jag funderade på att bara stänga av och gå, låtsas som att det slutat bra istället. Min mamma verkade inte förstå vad det var jag pratade om. Då jag inte fick det stöd jag behövde för att faktiskt stänga av det hela tryckte jag istället på play och min mamma gick vidare dit hon var på väg.
Massakern fortsatte och blev än mer grym. Jag satt vid ett bord och åt glass tillsammans med någon. Jag spillde chokladsås på min tröja, som tydligen var en av mina favorittröjor. Massakern runt omkring mig glömde jag då bort, trots att den definitivt fortsatte, och jag började nästan gråta över att jag inte var mer uppmärksam, över detta klantiga lilla fel som förstört min tröja, hur jag på grund av lite enkel oförsiktighet aldrig igen skulle kunna ha på mig min absoluta favorittröja.
Sedan vaknade jag.

Jag tror jag måste göra något åt detta.

Monchhichi

2011-11-06T00:13:00.003+01:00

En av mina favorithistorier när jag var liten var den om Monchhichi, som vi hade på kassettband. Nattsången där har kommit upp ofta i mitt huvud framåt kvällningen de senaste månaderna.

När man är liten och trött
behöver man nån
som stoppar om en och kramas lite grann
För ibland är man rädd,
det känns ensamt och då
är det skönt att få hålla nån i hand

Och även om man blir stor
och så väldigt klok
så kan det hända att allting går på tok
Och fast man vet bäst,
som vuxna alltid gör,
så är man ängslig när ingen ser och hör

För ibland är man rädd,
det känns ensamt och då
är det skönt att få hålla nån i hand

Godnatt.

Min gud är bättre än din - mina ord är bättre än dina

2011-10-24T07:30:00.005+02:00

Här i dagarna har jag tittat på dokumentären Min gud är bättre än din på UR play. Det skrämde mig hur människor kan vända sig till extrema våldsåtgärder i brist på förståelse från sin omgivning, samtidigt som jag förstod att de gör det. Jag har verkligen full förståelse för den frustrationen och känner hopplöshet inför framtiden och den oförstående massan som kallas mänskligheten. Ändå slutade det på något sätt lyckligt och hoppfullt, den här dokumentären, då en av de två fundamentalisterna i en motattack lyckades få den andre att tänka om, eller kanske snarare tänka ett steg längre, gällande sin egen kultur och sina egna värderingar.

Jag tror att jag reagerade starkast på hur Pakistan förändrades under endast två år, hur landet blivit allt våldsammare och råare samt hur allt fler människor i landet vänt sig, och fortsätter vänder sig, till våldshandlingar för att sätta sig upp mot den styrande regeringen.
Nedgång innan uppgång, innan nedgång, innan uppgång. Det är väl så det fungerar, vilket jag är väl medveten om, men det skrämmer mig ändå.

Jag kan inte låta bli att undra hur stor revolution det kommer att bli i Sverige när det blir dags. Kommer vi ens kunna kalla det för revolution, eller hur stort kommer det att bli? Och hur lång tid kommer det ta innan det bortglömda folket börjar säga ifrån ordentligt?

En annan sak som jag blir väldigt fundersam kring är detta faktum att människor världen över blandar religion och politik.
Kan då inte heller låta bli att undra över om även Sverige kommer att blanda dessa allt mer, eller om vi kommer att fortsätta blanda politik med nöje och image, i allt högre grad, snarare än med trossätt.
Det känns ju onekligen som att politiken får allt mindre utrymme i politiken, så att säga. Hur fel det än låter.
Ibland hatar jag den moderna politikerns retorik. Och i detta fall betyder ibland egentligen mest hela tiden.

Jag ser på framtiden med såväl hopp som rädsla.

Hej tisdag

2011-10-18T15:10:00.004+02:00

Idag är det en sådan där tisdag - en regnig, mörk, melankolisk tisdag.
Ändå är jag alldeles varm i kroppen.
(Utom fötterna då. Det är ju trots allt oktober.)

Vissa tider är finare än andra. Det här är en sådan tid.
Lugnet har liksom hittat mig och har dessutom fört med sig värme och trygghet.

Hej oktober. Hej höstmörka dagar. Hej varma själ.

...och så blev trädet till en stubbe.

2011-10-03T13:55:00.005+02:00

För ungefär 8 månader sedan skrev jag att jag fallit, men ännu inte var fälld.
Jag kände idag att det var dags för en uppdatering på ämnet.
Tillslut fälldes jag.
Jag blev fälld.
Fälld, fälld och fälld.
Och den lilla trädstubben som blev kvar har liksom glömts bort sedan trädkronan hamnade nere på marken istället för att sträcka sig upp mot himlen och stjärnorna.
Jävla stjärnor.

Det värsta är inte att jag blev fälld, för det var något som jag cyniskt nog delvis förväntade mig, utan det värsta är att en stubbe är mindre intressant än ett träd.
Jag bara undrar vad det är för fel på en trädstubbe?
Visst förstår jag charmen med träd! Det går att klättra i dem, det bor fåglar i dem och trädkronan ändrar färg på hösten (vilket den otålige trädhuggaren i detta fall inte ens hann se). Jag menar bara att trädstubbar ju har sin charm de med! De är till exempel perfekta att stanna och fika på. Dessutom är de perfekta för mossbäddar och insektsbon.
Det finns förmodligen mer liv i en stubbe än i ett träd! Så, återigen, vad är det för fel på en trädstubbe?

Det är oktober, men kylan har inte riktigt hunnit ikapp. Det är den där perfekta sortens kyla, den där som är som gjord för tjocksockor, myströjor och handhållning. Det är de här kyliga, men inte kalla, höstnätterna som man, när himlen är klar, ska leta efter en så mörk plats som möjligt för att lägga sig där en stund och se upp i oändligheten. Minnet tog mig tidigare idag tillbaka till värmlandsskogarna och de där nätterna, som känns som tusentals trots att de förmodligen knappt ens var en handfull. Denna tanke bar sedan vidare ett samtal häromveckan, ett samtal om spontanitet.
Spontanitet gör en gott.
Tyvärr är jag nu bara en gammal trädstubbe efter ett bortglömt träd. Den där spontaniteten dör nog lite för varje träd som fälls, känns det som.

Tur då att jag är en hel skog.

En helt okej lördag för mej

2011-10-01T21:04:00.004+02:00

Det är lördag kväll och här sitter jag.
Jag sov elva timmar inatt. Då jag vaknade var det dimma och den första dagen i oktober. Dagen har efter det varit ovanligt varm och solig. Jag har arbetat. Jag har handlat. Jag har lagat mat och sett på en film.

Det är lördag kväll och här sitter jag.
Klockan har precis passerat nio på kvällen. Och här sitter jag och funderar på att rasta hunden lite snabbt för att sedan hoppa i sovkläder, lägga mig i sängen och läsa tills jag somnar.

Det är lördag kväll och här sitter jag.
Det känns ändå helt okej!

Denna enkla lilla händelse

2011-09-27T15:19:00.005+02:00

Jag var på Systembolaget idag. För att handla vin. När jag står där och lägger ner den tredje, men inte planerat att vara den sista, flaskan vin i min korg hör jag hur en anställd säger till en medelålders kvinna:

"Du luktar alkohol och du står lite ostadigt, så vi kan inte sälja alkohol till dig just nu."

Han sa det med trevlig, men saklig, röst. Kvinnan sa inte ifrån utan lämnade bara korgen och gick ut. Hon mumlade lite under tiden, men var inte alls otrevlig. Det hela var väldigt lugnt och gick på ett par sekunder.
Och där stod jag, 24 år ung med en korg full av vin i handen. Jag blev alldeles tårögd och fick svälja klumpen i halsen och ta ett djupt andetag innan jag kunde svara när samme anställde frågade om jag hittade det jag letade efter.

"Jaadå, inga problem!"

svarade jag och log stort.
Klumpen som nu hamnat i magen lämnade mig med darrande händer tills jag fyllt min korg, betalat för mina vinflaskor, vandrat uppför torget och satt mig på cykeln för att trampa hemåt.
På cykeln hemåt är den första låten som spelas i mina hörlurar från mobilens låtlista Gryningspyromanen. Denna börjar med raderna:

Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser
Hur små saker blir stora på nära håll
Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer
Är det här allt, tror jag nog att jag vänder om

Då höll jag nästan på att börja skratta.

Det sociala arvet - ibland skrämmer det mig nästan mer än ensamheten.
Eller kanske hänger de ihop.

Våran gula kanin

2011-09-24T00:01:00.006+02:00

Det är en sådan där höst igen. Mörkret faller, löven faller, humöret faller...
Återigen sitter vi alla hemma i vår ensamhet och är förbannade.
Därför väljer vi att missa saker, som vi inte borde ha missat.
Idag var en sådan dag.
Jag ska inte klaga, jag har haft en ganska fin dag ändå, men, ibland känner jag väl att jag skulle hinna med så mycket mer, egentligen, om jag bara valde att verkligen utnyttja min tid. Det finns ju trevligare saker att göra än att sitta hemma och svära över sig själv och sin egen ovilja att städa. Som ett exempel. En sådan sak kan ju vara ringdans (hyllningsdans). Som ett exempel.

Puss på er.
Nu ska jag sluta sura för kvällen och gosa med en god bok, en gigantisk säng och två fina djur (Stjärna-mjau och Sara-lull) som mer än gärna ligger och värmer mig lite extra.

(P.S. Titeln är en länk. D.S.)

Måndagsmorrande

2011-09-12T19:09:00.004+02:00

Jag. Hatar. När. Folk. Inte. Hör. Av. Sig. Fast. De. Lovat. Och. Det. Är. Viktigt. (Eller. Åtminstone. Någorlunda. Brådskande.)

Jag ville bara säga det.

I förrgår

2011-09-11T09:46:00.004+02:00

I förrgår blev jag förmanad att lägga av.
I förrgår blev jag tillsagd att skärpa mig.
I förrgår blev jag beskylld för att förstöra.
I förrgår blev jag utskälld, av den enkla anledningen att jag äntligen reagerade och sa ifrån.

Det värsta är att jag har en känsla av att det här är ett bråk som aldrig kommer att ta slut.
Envisheten är väl ett familjedrag.
Det enda jag vet med säkerhet är att jag gör helt rätt.

Oense.

2011-09-04T19:28:00.003+02:00

Veganism.
Ett ständigt problem eller ett intressant diskussionsämne? Vi verkar ständigt oense i den frågan.
Dilemma? Nej!
Gör det till ett så besvärligt och ansträngande bekymmer du vill, men för min del betyder det inget mer än att jag gjort ett aktivt politiskt och etiskt val. Ditt val i den frågan skiter jag faktiskt fullständigt i. Visst, det vore trevligt om hela världen tyckte som jag, men så känner alla och så fungerar inte världen.
Så snälla, för guds skull, sluta ifrågasätta mitt val. Sluta agera som att mina matvanor är ett gigantiskt hinder.
Hur var det nu, det här med förståelse, respekt och öppenhet inför olikheter och meningsskiljaktigheter? Du verkar ha glömt det.

Slutet på en tung vecka

2011-09-02T22:20:00.004+02:00

Idag har två viktiga saker hänt.
Nummer ett är mest viktig för mig själv, min kropp och mitt fysiska välmående. Det var en liten och praktisk förändring.
Nummer två är viktig för såväl mig själv och mitt psykiska välmående som för min nästa bästa älskling. Det var en välbehövlig och efterlängtad förändring.

Nummer ett är egentligen inte så viktig i skuggan av nummer två, men de har båda två lyft varsin sten från mitt bröst, om än på mycket olika sätt.

Nummer två innebär en väldigt annorlunda framtid. Det kanske inte kommer att märkas så tydligt, om man inte råkar vara på "rätt" plats vid "rätt" tillfälle, men min värld har precis vänts helt och hållet upp och ned - och jag känner mig lättad.

Kanske kan jag äntligen få sova inatt, för nu är äntligen den första dagen över.

Framtiden kommer, men inte än

2011-08-25T21:45:00.003+02:00

Jag kan bara konstatera att livet behandlas som om det vore mer invecklat än vad det faktiskt är.

Framtiden är inte här än, det är ingen idé att låta den ta över. Givetvis kan det vara klokt att bana väg för sig själv och sina egna framtida storslagna planer, men det innebär inte att det inte finns andra vägar att nå sina mål. Småvägar kanske inte ser så mycket ut för världen, men de kan ofta, med ofta mycket trevligare omgivning, leda till samma slutstation som huvudleder och motorvägar där alla dundrar fram och ingen har tid att sakta ner och se på utsikten.

Jag kan nog klara det här.
Det känns som att det kommer att gå fint.

Dagens

2011-08-21T22:23:00.003+02:00

Dagens händelse var att jag fick "nya" köksstolar, nu väntar jag bara på att byta ut bordet så har jag ett trångt och mysigt kök där det faktiskt är trevligt att sitta vid bordet!

Dagens roligaste var att jag under eftermiddagen och kvällen blev inspirerad att göra flera kreativa små hantverksprojekt är hemma för att öka känslan av hemma ännu mer.

Dagens mående var väl lite sådär halvkasst rent fysiskt, men känslomässigt var det faktiskt väldigt bra.

Dagens längtan var till Spanien, till landet och till vännerna, som jag inte besökt på snart 4,5 år.

Dagens fundering var huruvida jag prioriterat och i nuläget prioriterar rätt i mitt liv, såväl känslomässigt, tidsmässigt som ekonomiskt.

Dagens mat var spagetti med vitlök och rejält med olja till frunch, ris med sojabitar kryddat med kinesisk soja och curry till lunch, kokt potatis med salt och en himla massa smör till middag - mat är fantastiskt.

Ord och organisering

2011-08-18T14:39:00.003+02:00

Jag har börjat skriva igen, skriva hemma på kammarn, i min skrivbok med en vanlig penna, skriva texter istället för blogginlägg. Visserligen har jag inte varit så aktiv här heller, men det finns det en anledning till, som är oviktig just nu.
Jag har börjat skriva igen. Det har kommit tillbaka under det senaste året, ett litet steg i taget. Det känns som att det börjar lossna, men samtidigt är orden så många och det är såväl jobbigt att överhuvudtaget få ut dem som svårt att få ut dem på rätt sätt.
Det känns som att jag håller på att tappa bort mig själv igen och då känns det skönt att åtminstone ha fått tillbaka orden, att ha fått tillbaka det där som hjälper mig med organisering och arkivering i skallen på mig själv.

Denna vecka ska jag skriva hemtenta. Det är en omtenta från juni som jag klantade till det på. Egentligen är det inte alls svårt, det är i princip bara att göra samma sak igen, med en liten twist (inget är ju någonsin detsamma, men det påminner ofta om något annat - är det inte så?). Veckan började med att jag blev sjuk, förstås. Känslostorm i bröstet, feber i skallen och ilska i resten av kroppen. Det enda jag kan ge utlopp för är febern och den har redan passerat. Nu känns skallen helt tom, eller överfylld av känslostorm och ilska, det är svårt att säga vilket...

Snart börjar terminen. Det blir pluggande, helgjobb och teaterprojekt.
Jag har möblerat om, slängt ut teven, börjat brodera så smått, försöker spendera mer kvalitetstid med mig själv, slutat skämmas för vad jag vill och kommit fram till vad som är viktigt i mitt liv.

Livet är fint, även om det kommer med dåliga dagar också.
Nu har jag åtminstone orden tillbaka. Vänner i all ära, men det är bara jag själv som vet hur organiseringen i mitt eget huvud ska se ut. Det känns som att det löser sig på den fronten också.

Augusti

2011-08-09T15:13:00.003+02:00

Så var det augusti. Väntans tider är äntligen över! Eller hur var det nu?

Det är tur att man lär sig av sina misstag. Så var det väl, i alla fall?

Det visar sig väl.

Samtidigt inte alls

2011-07-18T17:23:00.003+02:00

Det var en månad sedan sist jag skrev. Inte så mycket har hänt, samtidigt som livet har vänts upp och ner. Jag sitter här med samma frågor som då, som för ett halvår sedan, som för ett och två och tre år sedan. Ändå har något förändrats. Själva essensen har förändrats, växt sig större och tyngre, mer stabil, medan ytan fortfarande är lika oroligt bräcklig, men på ett annat sätt än förut. Måndag eftermiddag och jag längtar efter igår samtidigt som jag längtar efter imorgon. Precis som förut, men samtidigt inte alls. Idag har varit en fin dag, men inte tillräckligt. Precis som förut, men samtidigt inte alls.

Väntan

2011-06-14T22:35:00.003+02:00

Väntar på något.
...vad var det nu igen?

Nej.
En bit i taget var det ju.
Det är så lätt att glömma.

Vinden vänder

2011-06-13T17:03:00.002+02:00

Jag har möblerat om i mitt hem. Vardagsrum och sovalkov känns större, trevligare och mycket mysigare. Köket känns kalt, men jag har givetvis storslagna planer även där. Hallgolvet har idag skurits upp av karlar som säger att de ska göra det plant, så när det väl är gjort är även hallen trevlig att vistas i. Ommöblering innebar även att jag organiserade alla gamla VHS-filmer jag har. Idag ska jag skriva upp dem så att jag har lista över alla så att det går enkelt och snabbt att hitta det man vill ha.

Rebecca har fått en ny lägenhet som är hur fin som helst! Bara hon bor in sig lite blir det dricka och mys med trion (det vill säga Rebecca, jag och Lina).

Musikbiten går framåt. Långsamt, men ändå i rätt riktning. Det känns bra!

För en stund sedan fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig alldeles varm i magen.
Så mycket låg det bakom orden "Jag hör av mig när jag är tillbaka i Örebro...". Och det tog bara fyra dagar. Inget Örebro, men ett telefonsamtal. Efter fyra dagar.

Tappa aldrig hoppet, mina vänner.
Vinden vänder alltid så småningom, det är bara att stålsätta sig tills den dagen kommer.

Gosedjur istället?

2011-06-10T16:14:00.002+02:00

...så, just nu hatar jag björnar, litegrann.

Utom mina gosedjursbjörnar, förstås.
Världen borde bestå av fler gosedjur istället.

Sommar...?

2011-06-10T11:17:00.002+02:00

Inatt drömde jag att jag åt keso. Jag älskar keso, men det var verkligen inte alls gott.
Nu är sommaren här, med allt vad det innebär. Avskedsmat hos den veliga björnen igår och idag känner jag mig tom.
Strålande sol och jag sitter inne och glor på serie.
Är för tillfället inte det minsta pepp på sommar.
...det suger ju.

Dumma gamla björn.
Palt i augusti.

Storm

2011-06-07T22:06:00.005+02:00

Det är skönt med ett ordentligt stormväder emellanåt! Under storm sitter man uppkrupen med djur som är lite extra närgångna och kär lekskranka, omringad av tända ljus och en kvalmig varm luft. Utanför låter det som att världen håller på att rasa samman. Det är helt fantastiskt.

Hemtentan

2011-06-06T23:11:00.002+02:00

Efter att ha suttit och kämpat med att få ihop tillräckligt många sidor på hemtentan inser jag att den inte alls skulle vara 4-6 A4-sidor per fråga (tre gigantiska frågor), utan 4-6 A4-sidor sammanlagt. Sammanlagt.
Surt.

Sista maj

2011-05-31T23:39:00.004+02:00

Det känns en aning surrealistiskt när dåtid möter nutid, när en värld möter en annan, utan att veta det, utan att de delaktiga parterna ens är medvetna om den andres existens. Inte så konstigt kanske, men ibland blir man påmind om det. Även om det inte är så storslaget som det kanske låter.

Dagen har bestått utav trögt men bra plugg, ett par fina leenden, ett spontant möte, svettig och rolig afrodans, god mat, vovve, lite serie- och tevetittande, samt ett samtal om nu och då och misstag och önskningar över en kopp te och två par fuktiga ögon.

Imorse såg jag två gäss som åt och vaktade sina tre små fluffiga fina gåsungar, blev alldeles varm i magen.
På vägen hem efter plugg och träning följdes jag av ett varmt och lätt duggregn.

Det har varit en riktigt fin dag.
Imorgon ska förhoppningsvis bli ännu finare. Det går ju trots allt över till sommarmånad om en liten stund. Kan inte bli annat än bra!

Tjugofyra.

2011-05-29T18:33:00.015+02:00

Jag har så fyllt 24 år. Under och dagarna kring min födelsedag fick jag praktiska, efterlängtade, fina, roliga, tänkvärda och även överraskande presenter. Födelsedagspresenten från mig själv var en sedan länge önskad tatuering som är menad att påminna mig om att aldrig förlora hoppet.
Kissemjau Stjärna har precis fyllt 13 år. Gammelkissen som är det finaste jag har! I skrivande stund ligger hon och sover i soffan, ihopkurad som en liten boll.

Jag kämpar just nu med självdisciplinen för att göra klart hemtentan som ska lämnas in fredag eftermiddag. Imorgon blir det plugg på stadsbiblioteket så att jag kanske faktiskt får något gjort.
Jag kämpar även med att få i ordning en fin trädgård och det går långsamt framåt. Det är tungt och faktiskt riktigt roligt!

Det enda problemet jag egentligen har just nu är att hur mycket jag än viftar med mitt äpple när jag dansar så vill inte björnen dansa tillsammans med mig. Det är ett problem som löser sig med tiden, antingen genom att björnen vågar släppa loss lite eller att jag gör min äppeldans någon annanstans, eller kanske bara för mig själv.
Fram tills dess är det dock väldigt tungt, den här känslan (eller vetskapen?) att mitt äpple inte är äpple nog.

Vägskäl

2011-05-08T15:01:00.003+02:00

Någonstans måste man ändå stanna.
Tillslut kommer vi alla fram till det där vägskälet, där vi måste stanna en stund och fundera över vilken väg som faktiskt är den rätta.

Visst önskar jag ibland att mitt liv såg annorlunda ut, men samtidigt är jag glad över hur allting har utvecklat sig, såväl det lite bättre som det mindre bra.

Solen är tillbaka, om än med en kall vind som sällskap.
Imorgon fortsätter solen att lysa och jag fortsätter vandringen uppför berget för att resa min flagga på en plats där ingen tidigare varit.

Det är aldrig omöjligt, bara väldigt svårt ibland. Det är ju inget äventyr i att leva sitt liv utan motgångar. Det är bara att försöka se dem som möjligheter att få nya perspektiv på saker och ting.

Sol imorgon?

2011-04-26T23:09:00.004+02:00

Solbränna, fräknar, varm katt på magen när jag sover, riktigt fina vänner, festivaltaggande, spännande kurslitteratur och föreläsningar, god mat.
Trots det går jag runt och är arg, bitter och ledsen. Hela tiden.

Om jag inte tyckte grisar var så fina djur skulle jag kalla dig för svin. Eller, det har jag redan gjort, men det låg inte alls bra i munnen.
Vad ska jag då kalla dig? As? Det är ett ord jag använder i för många sammanhang och av för många olika anledningar för att det ska ha effekt. Idiot? Det är inte ens i närheten av tillräckligt.
Jag har aldrig känt mig så utnyttjad. Samtidigt kan jag inte låta bli att sakna och hoppas. Så vad ska jag kalla dig? Förrädare och opålitlig. Ja, kanske.

Du är opålitlig, jag kan omöjligt lita på dig mer.
Du är en förrädare, så nej, du är inte min vän.
Ja, det kanske funkar.

Samtidigt kan jag ju inte låta bli att sakna och hoppas, eller att tänka på When Harry met Sally (för övrigt en av de bästa filmer som finns).
Rekommenderar dig som läser att se denna scen:
http://www.youtube.com/watch?v=yvhk9wEl-aI&feature=related

Nu är det sängen.
Imorgon kommer ännu en lång, givande dag och förhoppningsvis lite mer sol än idag.
Kärlek.

Aprilväder

2011-04-19T15:31:00.002+02:00

Solen kom och värmde ordentligt i söndags. På måndagen var det ännu varmare, men jag missade det mesta av den. Idag, tisdag, lyser solen fortfarande, men det blåser kallt. Jag låg ute i solen och pluggade i förmiddags, men den kalla vinden skickade in mig igen.
Snart kommer väl regnet igen.

Jag vill ha sommar och stekande sol.
Hur länge ska jag behöva vänta?

Fortsatt huvudvärk, men söt katt

2011-04-02T09:34:00.002+02:00

Vaknade med ännu värre huvudvärk. Vad är detta?! Jag dricker hela tiden så det är ju inte uttorkning, och jag har ju sovit 9 timmar inatt, om än ganska oroligt.
Orkar inte!

Idag ska jag sitta och plugga hela dagen. Det suger ju.

Mår dessutom fortfarande illa från gårdagskvällens massiva chokladintag. Illa.

Inte skiner solen heller.

Om jag kunde skulle jag bara gömma mig under täcket tills världen vill stå på min sida igen, men det har jag inte tid med. Istället blir det dusch, frukost, film och sedan plugg plugg plugg tills jag kraschar ikväll.

Jag har åtminstone en fruktansvärt söt katt som tror hon är ett lejon. Hon smyger runt i buskarna, klättrar smidigt i trädet och vaktar sina marker. Snutt.

Huvudvärk

2011-04-01T23:24:00.003+02:00

Huvudvärk, ja. Trött efter flera nätters orolig sömn och en längre tids stress. Illamående efter att ha stoppat i mig sex små chokladkakor i bullformar. Det kliar över hela kroppen och jag har klippt naglarna kortkortkort i flera veckor, men det är inte tillräckligt. Jag köpte två växter häromdagen och satt sedan hela kvällen sysselsatt med att plantera om alla mina växter i ny jord. Det blev ett par krukbyten och växter som flyttade till nya platser i lägenheten. Den gula fåtöljen fick en ny plats och plötsligt är mitt vardagsrum mycket större och väggen alldeles för tom. Tom är även min säng, varje kväll när jag somnar och varje morgon när jag vaknar. Jag blir knäpp

Jag kan vänta, men jag vägrar att jaga.

Huvudvärken tar över och jag ger nu upp för dagen. En ny dag väntar efter ännu en natt av oroliga drömmar. Jag hoppas att den nya dagen för med sig något gott, om så bara ett snett leende, även om det egentligen är för mycket begärt.

Väntan & hopp

2011-03-29T09:39:00.003+02:00

Ja. Jag är körd.
Igår var jag hundvakt och det blev en promenad runt skogen, följt av kladdkaka och ett par timmar Woodstock-DVD. Sedan sista bussen hem medan jag stod kvar här med ett leende på läpparna, men med en liten klump i magen.

Att frysa tillsammans är svårt. Åtminstone för mig.

På onsdag kanske det blir brödbakning, virkning delkurs 2 (1,5 hp) samt vin. Återigen, inte mitt initiativ. Försöker han faktiskt? Eller...?

Jag vet bara att den här gången är det nog värt väntan.
Så jag väntar. Hoppfullt.

Solig måndag

2011-03-28T11:08:00.004+02:00

I lördags var det dags för en av julklapparna från min mor, nämligen konsert med Håkan Hellström. Det var magiskt! Vi stod i mitten av smeten, men efter ett tag blev det lite för varmt och trångt för min smak så då smög jag iväg och ställde mig nästan längst bak. Där fanns det luft att andas och det var lättare att se vad som faktiskt hände framme på scenen. Det var en helt fantastiskt konsert! En mycket bra julklapp som var väl värd tre månaders väntan!

Det blev inget söndagsbakande, givetvis. Planerat bakande idag istället. Det skulle inte förvåna mig om det blev uppskjutet igen.

Nu ska jag strax sätta mig på cykeln och trampa iväg till Universitetet. Introduktion på delkurs 2 idag. Härligt!
Trots att det snöat lite lätt inatt skiner solen och jag känner våren i luften.
Det går mot ljusare tider.

Lördagsbitterhet

2011-03-26T17:08:00.001+01:00

Jag avskyr att ha kort hår. Det är tråkigt, opraktiskt och oinspirerande.

(Återigen längtar jag efter något jag inte kan få för tillfället.)

Bläh.

2011-03-22T22:44:00.000+01:00

Så var det så.
Precis som jag trodde.

Det sög ju.

Ne.

2011-03-17T07:18:00.003+01:00

Idag skulle varit avhållsamhet dag 7, men jag gav upp på kvällen dag 4 av ren uttråkning.

Min kök är äckligt, men jag varken vill, orkar eller har tid för att göra något åt det. Detta innebär att jag inte kan laga ordenlig mat.
Idag är det plugg. Imorgon är det plugg och lite teaterrep. På lördag är det heldagsrep. Söndag tar jag ledigt. Måndag är det plugg. Tisdag är det plugg. Onsdag är det plugg. Torsdag är det förmiddagsplugg och eftermiddagstenta. Sedan får jag sova.

Sömn.
Ibland är det inte så lätt.
Känns som att allt handlar om det just nu, på ett eller annat sätt.

Inatt och förra natten har jag haft hundsällskap. Min syster är här med sina hundar för att gå på valpkurs och det sover även över en vän till henne med tillhörande valp hos mamma. Valpar och Sara går inte ihop. Det har inte varit bråk, men hon kaxar och hetsar, så hon har sovit hos mig istället. Jag tror inte att Stjärna uppskattar det, men det gör i alla fall jag. Imorse då jag vaknade blev det lite bus och skuttande i sängen med morgonpigg vovve. Nu har hon däckat i soffan. Strax blir det kort morgonpromenix eftersom det inte blev någon sen kissevända igår, eftersom hon låg däckad i soffan hela kvällen och inte var det minsta intresserad av att gå ut.
Det är fint med lite hundsällskap!

Avhållsamhet - Dag 4

2011-03-14T11:24:00.002+01:00

Nu har halva tiden gått.
Det är inte längre jobbigt, utan snarare frustrerande.

Pluggandet gick bra igår och arbetet är nu så gott som färdigt. Idag är det planering inför redovisning.

Gårdagens yoga var riktigt härlig. Förhoppningsvis blir det yoga igen imorgon eftermiddag.

Har en känsla av hopplöshet i bröstet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.
Jag tror att jag måste ta itu med det här snart. Kanske på söndag. Kanske inte.

Det är i alla fall bara fyra dagar kvar på avhållsamheten. Det är ju alltid något att längta efter. Hur sorgligt det än låter.

Avhållsamhet - Dag 3

2011-03-13T08:13:00.002+01:00

Jag tänkte ta en liten powernap igår kväll för att sedan plugga inför idag. Vaknade nästan tre timmar senare. Rusade över till mor min där jag möttes av en glad Vinna-hund och en uppspelt skällande Lotka-valp samt en portion god mat. Melodifestivalen, röstning, besvikelse, hundpromenad. Sedan bar det hemåt igen, där jag gjorde en ekonomiplan för resterande vår och för sommaren och sedan pluggade lite.
För få timmar sömn inatt, men känner mig ändå utvilad. Vaknade av ett sms...

Sista skrivbiten på grupparbetet idag. Vi var fem personer från början, så droppade en av pga dödsfall i familjen, sedan ytterligare en som for till Paris över helgen och nu ytterligare en som haft feberfrossa hela natten. Och så var vi bara två. Eller ja, en, egentligen. Vi får väl se hur det går...
Åtminstone en kommer tillbaka imorgon eftermiddag, så förhoppningsvis är vi nöjda med slutresultatet och redo för redovisning på tisdag.
Ärligt talat så känner jag mig en aning skeptisk.

Dag 3 nu och det börjar väl kanske släppa lite, mest för att jag inser att snart halva veckan gått och det inte är långt kvar tills jag får sitta där igen. Drömmer om statusuppdateringar. Nästan.
Nej, skämt åsido drömde jag faktiskt att vår redovisning gick ut på att vi gjorde yoga samtidigt som vi pratade om invandrare och flyktingar utifrån ett etniskt, etiskt, barn-, genus- och maktperspektiv. Vi i projektgruppen tyckte att det var ett riktigt bra sätt att redovisa det på. Såhär i vaket tillstånd håller jag inte riktigt med.

Nu är The Ark med på Nyhetsmorgon. De gör en annan version av deras absolut bästa låt och genombrottslåt It takes a fool to remain sane.

Känner mig nästan lite ledsen idag, samtidigt som jag är lätt irriterad. Irritationen innebär av någon anledning pluggenergi, som vanligt.

Yoga ikväll.
Tack gode Gud för yoga.

Avhållsamhet - Dag 2

2011-03-12T11:21:00.002+01:00

Jag har funderat på att ge upp ungefär 100 gånger. Det är inte en överdrift. Det är jobbigare än jag tror, vilket betyder att jag verkligen behöver det.

Nu sitter jag hos Malin, med färgglada naglar och rufsigt hår sedan gårdagen och natten. Solen skiner och vi ska repa pedofilmonolog. Söndag om en vecka blir det det Terminator-maraton.
Solen fortsätter skina.

Avhållsamhet - Dag 1

2011-03-11T07:58:00.003+01:00

Tänk på något ni brukar göra regelbundet, nästan på ren rutin. Tänk er nu att ni inte får göra det. Tungt är det! Det är svårt att inte instinktivt börja göra det.

Dag 1, timma 8: Det känns redan svårt, men jag är medveten om att det mest handlar om att det är förbjudet och inte för att jag faktiskt vill eller behöver göra det.

Jag borde plugga just nu. Anledningen till att jag gick upp tidigare idag var för att jag skulle hinna plugga lite. Jag borde notera punkter som vi kan använda under dagen då vi ska skriva analys. De andra har säkerligen gjort det och själv sitter jag här med lätt abstinensskakiga händer. Missbrukarmode ON.

Har på sista tiden funderat på att göra en radikal förändring av den här bloggen. Jag går runt och klagar på korkade divor som har bloggar om sitt eget liv, men sitter själv och knåpar med en blogg som handlar om mig, mig och mig. Det känns inte helt rätt. Förändring sker dock först då jag har ett övergripande tema, en röd tråd som följer varje litet inlägg. Jag har ett par idéer. Ni märker väl när något händer.

Nu ska jag fortsätta med frukostätande och försöka anteckna lite inför analysskrivandet så att mina studiekamrater inte blir ledsna på mig.

Uppdaterar snart igen om hur det går med avhållsamheten.

Tungt

2011-03-03T15:16:00.005+01:00

Jag mådde mycket bättre igår kväll, men imorse då klockan ringde och jag gick upp kände jag mig lite hängig. Mögligt bröd, så det blev fattigmansfrukost bestående av en tunn macka och en morot, vilket inte gjorde mig det minsta mätt. Buss till universitetet, träffade gruppen, köpte en blåbärssoppa och två bananer, pratade intervjufrågor inför morgondagens möte med en socionom. Efter lite drygt en timme kände jag att huvudvärken och febern började komma tillbaka. Typiskt! Vi avslutade efter att ha suttit i två timmar, jag tog bussen hem, handlade lite mat och frukostbröd på vägen. Tung i huvudet.

Tystnaden har dock upphört. Vet bara inte hur jag ska tolka det.
Nu blir det nog tystnad från mitt håll istället, tills på söndag eller måndag. Sedan blir det prat, för att sedan återgå till någon slags tystnad från bådas håll, gissar jag...
Ännu tyngre i huvudet.

På fredag vill Calle ha fest. Fredag är alltså imorgon. Som att det tunga huvudet har lämnat mig då. Eller den oproblematiska andningen (som nu är problematisk pga snorhuvud) kommit tillbaka och febern lämnat mig.
Ställa in? Kanske. Jag fick ju ändå inget tack för att låna ut mitt hem.

Jaha.
I väntan på bättre tider då.

As.

Den fjärde dagen

2011-03-02T09:04:00.003+01:00

Fjärde dagen i tystnad.
Får lite ont i magen när jag tänker på det.
Avskyr att det ska vara så invecklat.
Jag håller tummarna för en vettig förklaring.

Detta är även fjärde dagen av dunderförkylning. Planen är att duscha och gå till affären, vilket förhoppningsvis leder till att jag känner mig lite piggare. Imorgon är det nämligen heldagsplugg med projektgruppen.

Det blev en liten morgonmelodi idag.
Vi får väl se, som vanligt.

Väntan tar aldrig slut.

Lördagsfunderare

2011-02-19T21:14:00.003+01:00

Så sitter man här igen och har alldeles för mycket tid i ensamhet för att fundera alldeles för mycket...
Det är farligt!
Eller åtminstone väldigt jobbigt.

Försöker fokusera på tatuering nu istället. Vill vill vill! Ska bara ha pengar till det också!
I veckan ska jag plugga, försöka hinna träna, kolla upp tatueringspriser och hålla ögonen lite extra öppna för en större lägenhet.

Jag längtar till måndag.
Väldigt mycket.
Hoppas bara det blir så trevligt som jag hoppas.
Jag känner mig en aning tveksam... Tyvärr.

Stjärnor

2011-02-17T21:32:00.010+01:00

Mjau mjau purr purr purr.....

Har jag världens sötaste katt? Absolut!
Stjärna goskatt är så otroligt kärvänlig att jag blir alldeles varm inombords!

På tal om stjärnor och att bli varm inombords så hade jag besök igår. Det blev våfflor, tevespel (i vilket jag fick min rumpa kickad) och, återigen, prat om mina stjärnor över sängen. Sista bussen hem och jag blev ensam kvar med en gosig katt, en för stunden lite för stor och kall säng och ett kaotiskt kök. Det var med ett leende och ett varmt hjärta som jag somnade, den stora sängen till trots. Stjärna låg som tur var alldeles bredvid mig och gav ifrån sig värme.
Till frukost åt jag resterna av gårdagens fantastiska middag, klippt i småbitar och stekt i liten gryta tillsammans med margarin och socker. Fantastisk frukost om jag hade haft något till, men det hade jag inte. Lätt illamående av superfrukosten cyklade jag iväg till universitetet, där jag med mycket glatt humör hade gruppdiskussion inför grupparbete. Idag startade så cykelperioden och det blir inget mer bussande för mig.
Våfflor blir det nog mer av, däremot. Stjärnor likaså.
Tills dess får jag nöja mig med min Stjärna-mjau.
Väldigt trevligt det med.

Eventuellt fälld...

2011-02-09T22:01:00.004+01:00

Idag fick jag för mig att jag fyller 25 om tre månader, vilket kändes väldigt trevligt. Blev lite besviken när jag sekunden efter kom på att jag bara fyller 24. Framsteg!

Imorgon åker min kära mor iväg mot Tanzania. Jag ska vara hundvakt på halvtid och springa över och titta till katt då och då under en månads tid.
Jag måste faktiskt erkänna att jag är en aning avundsjuk på henne.
Mest för maten, men även för allt det vackra där nere, och enkelheten.
Funderar på att utnyttja min utbildning för att arbeta där nere någon sommar, det borde inte vara helt omöjligt med alla olika organisationer som finns och som stöttar socialt arbete. Vi får se hur det utvecklar sig med tiden.

Imorgon blir det avsked, hundvakt över dagen, lunchbesök och plugg plugg plugg.
Vi får väl se hur bitar av det går med. Känns väl sådär, måste jag erkänna.
Söndagen har etsat sig fast i mitt huvud.

Godnatt världen. Kärlek till er.

Klumpar.

2011-02-07T09:21:00.002+01:00

Måndag morgon.
En varm klump i magen och en liten klump i halsen, samtidigt. En aning förvirrande. Jag försöker att inte tänka på det.

Seminarie imorgon och jag vill inte plugga.
Det blir Glee, sedan plugg (eftersom jag måste...) och så ki box ikväll då jag ska bli av med alla aggressioner och den där klumpen i halsen. Sedan skulle jag tro att det blir ännu mer plugg.

Söndag. Hm... Det är långt dit...

Jag ska sluta skriva nu och titta på Glee istället. Funderar jag för mycket på det här kommer jag aldrig att kunna plugga.

Skit också.

En dag

2011-02-05T09:46:00.004+01:00

En dag kan göra en sådan enorm skillnad.
Både på gott och ont.

Jag har aldrig i hela mitt liv pluggat såhär bra. Mycket tack vare pluggdejterna med Ea, då får jag ganska mycket gjort och blir dessutom pepp att fortsätta plugga. Fantastiskt skönt! Har inte haft någon pluggångest alls än så länge! Jag pluggar så mycket jag hinner och orkar!
Stressen och oron lägger sig så smått och det känns som att shortstiden snart är här.

När det gäller sneda leenden vet jag inte alls vad som händer. Fallit pladask, och där ligger jag och sprattlar och vet inte hur jag ska ta mig upp, eller ens om jag måste ta mig upp. Måste jag det?
Jag ligger faktiskt väldigt gärna kvar, om jag får.
Det kanske är så att jag måste ta reda på det själv. Svar har ju inte för vana att komma flygande precis då man behöver dem, tyvärr.

Annars är jag väldigt nöjd med tillvaron. Fortfarande. Vad är detta?!
Det går nog över. Haha!
Förhoppningsvis inte alltför snart.

För att återkomma till det här med tiden... På en dag kan ett helt liv få plats. Det är ganska häftigt.
Det är viktigt att komma ihåg det ibland.

Fallit, men inte fälld. (Än.)

2011-01-25T11:52:00.003+01:00

Igår var det en lång studiedag. Jag fick mycket gjort och det var dessutom både kul och intressant!

Idag har jag färgat Emmas hår och det blev bra, trots mina bristande kunskaper i det här med att färga andra människors hår. Hon är riktigt snygg nu! (Det var hon visserligen även innan detta, men nu är hon, tro det eller ej, ännu snyggare.)

Egentligen ville jag bara skriva ett par rader för att berätta att jag hade en helt fantastisk kväll igår.
Att jag fallit är en underdrift.
Fint är det, helt klart.

Livet flyter på.
Livet är härligt.

Universitetet i mitt hjärta!

2011-01-20T22:16:00.003+01:00

Jag tror jag kommit på knepet!

Plugga i 40-minuterspass med 10 minuters rast däremellan.
Då det ska läsas kurslitteratur ser jag till att ha något gott ätbart vid sidan av, som givetvis går att äta med en hand och utan att störa läsningen, t ex kaka som äts med sked, frukt i små bitar (typ fruktsallad, kiwiskivor, apelsinklyftor, vindruvor...) etc.
Dagar då jag går både för- och eftermiddag pluggar jag 1 timme då jag kommer hem.
Dagar då jag går halvdag pluggar jag 2 timmar då jag kommer hem.
Dagar som står tomma på schemat pluggar jag 6 timmar.

Allt för att försöka få helgerna fria, för skoj och vila!
Det ska nog funka!
Idag fick jag inte mycket gjort, helt slut i huvudet... Detta är ju första veckan, så jag var förberedd på det. Imorgon blir det dock rejält med plugg, eftersom jag får besök lördag-måndag av världens bästa rumsgranne Becka(!) och inte kommer hinna med något under helgen.
På måndag sätter jag och Ea igång med våra pluggdejter, jag är sjukt taggad!
Bara jag följer punkterna ovan så kommer det gå hur fint som helst!
Självklart är vila viktigt, men med dessa punkter kommer jag att kunna vila med gott samvete sedan! Det är den tanken jag får ha när jag känner mig trött och inte tror att jag orkar. För det är väl klart att jag orkar!
Det känns som att jag valt helt rätt utbildning! Känns så otroligt kul allting!
Alla som går Socionomprogrammet har delats in i fyra grupper, vi är drygt 35 pers i vår grupp/"klass". Mycket blandad kompott! Det blir nog fint! Kurslitteraturen verkar hur intressant som helst, har börjat så smått med att läsa. Det blir mer av det imorgon!

Igår blev det Cornelis på bio. Det var vi två och ett rejält gäng en bit över femtio. Härligt! Sedan åts det på Rosali´s.
Det var en väldigt fin eftermiddag och kväll!
Det verkar gå åt rätt håll.

Detsamma med resten av mitt liv! Det är skönt att ha lite ordentligt flyt för en gångs skull!
Det är trevligt när det går bra, det måste jag säga.

Fortfarande sjuk...

2011-01-14T11:36:00.003+01:00

Knarkar honungsvatten och piller mot feber. Lever på glass, nudlar och frukt.
Om 20 minuter ska allt vara inskickat till spanskan och jag har ett arbete kvar att skriva. Jag har skickat in resten av uppgifterna och skrev då att jag sitter hemma med feber och förmodligen halsfluss, men att jag kämpar på med det sista arbetet och har som mål att få iväg det under dagen, men att det definitivt är färdigt och inskickat innan måndag. Förhoppningsvis känner sig min lärare lite extra snäll idag och ger mig uppskov.
Duschat och klätt mig idag i ett försök att lura mig själv att jag är piggare än vad jag är. Det funkar ganska bra. Även om hals och huvud nästan är värre än igår så får jag lite extra energi att plugga av att veta att jag åtminstone inte behöver skämmas om det ringer på dörren.

Fredagsförmiddagens lärdom: Att vara fräsch ger energi!

Nu blir det lunch och spanskafilm, för att sedan skriva arbete där jag jämför film och bok.

Funderar på hur det blir nästa vecka, särskilt måndag, när jag mår såhär...
Måndag-onsdag har jag lektioner (introduktion och föreläsningar) kl 10.15-15.00, med lunchpaus. Torsdag-fredag har jag föreläsningar 10.15-12.00.
Föreläsningar bör gå bra, då sitter man ju bara. Introduktionerna är jag däremot mer nervös inför. De långa dagarna likaså, då jag kommer måsta vandra runt på campus och vara social.
Undrar också hur mycket jag smittar...? Tänkte rådfråga min mor om detta. Känns ju inte okej att smitta halva klassen första veckan...

Plugg och mensvärk och SJUK!

2011-01-12T21:52:00.002+01:00

Bläh.
Sjuk och ont i halsen och feber till och från.
Men det var det värt!

Förutom mensvärken då.
Varför måste den komma lagom till sängdags? Fruktansvärt dum tidpunkt.

Fruktansvärt dum tidpunkt med sjuka nu också. Men jag tror att jag hinner. Utan tvekan.
Bara jag inte mår sämre imorgon så är det lugnt!

Nu blir det tandborstning, en sked honung och två värktabletter. Sedan ska jag lägga mig i sängen och läsa ett sista kapitel för dagen.

Plugg och mensvärk

2011-01-11T14:46:00.004+01:00

Vaknade, ringde CSN, insåg att jag måste till banken på fredag för att skaffa en sån där modern e-legitimation, kikade på mitt spanskaarbete och kom en bra bit på bara 40 minuter, tog bussen till Friskis & Svettis, gick på spinning där jag svettades som ett as och dog och återuppstod, läste spanskabok både bussresan dit och bussresan hem, duschade, värmde linsgryta från igår, skaffade MSN på min dator.

Nu sitter jag här med mensvärk och vill ha choklad.

Känns som att jag hinner med spanskan i alla fall, vilket känns tryggt!
Det blir nog en till portion linsgryta och ett avsnitt Big Bang Theory först, men sedan ska jag fortsätta skriva. Inget bra på teve ikväll heller så då blir det till att läsa spanskabok, som faktiskt är väldigt spännande!
Fredag känns långt bort. Skönt!

Men jag har ändå ont i magen och tycker fruktansvärt synd om mig själv...
Ynk ynk!

Januari börjar bra!

2011-01-10T14:24:00.003+01:00

Imorgon ska jag komma igång med träningen igen efter drygt en månads uppehåll! Har bokat in mig på ett förmiddagspass spinning.
Jag kallar det för "julpaus"...

På onsdag blir det bio. Igen.
Cornelis. I fredags var det Svinalängorna, som för övrigt var helt fantastisk.

Har gått snart fyra dagar utan att han hört av sig igen, förresten! Det känns skönt, men jag är tveksam till att det är över...

Nu blir det oliver och mangojos, lite serietittande och sedan spanskapluggande.
Om en vecka startar studierna vid Örebro Universitet.

Jag känner mig hoppfull angående det mesta just nu, faktiskt.
Kan vara bitvis tack vare ett visst lent skogsdjur...
Ganska trevligt, måste jag säga. Tack herrn, på återseende!

Förvirrad potatis..?

2011-01-04T09:55:00.003+01:00

Det är ett nytt år.

Kort ny frisyr, ständiga telefonsamtal, irritation, ett väldigt fint återseende, sneda leenden, bio i dagarna, pluggdejter inplanerade, kollektivprat, odlingsplaner, nervositet över rest i spanskan, snart socionomprogrammet, stabilitet, tatueringsdrömmar, en säck med 5 kg potatis och matglädje.

Det blir nog bra det här.
Hoppas jag.

God jul & gott nytt år!

2010-12-27T17:21:00.004+01:00

Julklappar, julmat, julnaglar, julrea, juldagsutgång, julsockar, julskinka (vegansk, givetvis - sjukt god dessutom)... Julen är förbi, igen.
Många fina julklappar i år, måste jag säga! Jag är mer än tacksam!

Ännu en trevlig sak är att det faktiskt liksom bubblar i mig varje gång jag får ett sms.
Norge är långt bort, men en vecka går fort.
...längtar redan efter nästa år.

Nyårsafton blir det knytismiddag med ett par goda vänner hemma hos mig. Var vi nu ska få plats att sitta. Sedan kommer det ganska mycket folk och jag håller nyårsfest. Var nu allt folk ska få plats.
Det ska bli riktigt kul! Första gången jag är på fest på nyårsafton, så det ska bli sjukt roligt.
Synd bara att Norge är så långt bort, som sagt.

Ett snett leende bort väntar lyckan, kanske?
Eller åtminstone bubbel i kroppen. Kanske. (Jo.)

...

2010-12-15T12:44:00.003+01:00

...så vaknar man nio timmar senare och känner sig döende.

Jaha. Nehe. Ikväll blir det väl inget med att åka till andra sidan stan för att få middag och ha lite filmmys då.
Det blir väl jag, pyjamasen, en varm katt, soppa och fjantiga filmer istället.
Middag och filmmys det med i och för sig, men inte alls samma sak.

Dumma förkylning.

Soluppgång

2010-12-15T00:48:00.002+01:00

De senaste åren har jag varit uppe på dagistaket med Rebecca varje sommar, och gjort en snöboll, av den första riktiga snön, som jag stoppat in i frysen varje vinter.
Detta år missade jag båda.
Jag blev lite ledsen i förmiddags när jag kom på det. Samtidigt, känns det helt okej. Jag får väl helt enkelt se till att göra det ännu större nästa år; ta den farliga vägen upp på dagistaket och inte bara spara första snöbollen utan dessutom bygga en snökoja för första gången på typ tio år.

Det känns som att mitt liv har förändrats radikalt. Tvärvändning!
Visst, det är ju jag, med samma galna skratt och med samma klantiga misstag, men samtidigt är det någon annan. Jag ser en framtid. På riktigt, för en gångs skull.
Okej, jag ser inte en framtid som i vad jag kommer syssla med, var jag kommer befinna mig, vem jag kommer vara... Jag ser en framtid som i att jag faktiskt har en framtid. Det har inte känts så självklart tidigare. Det kändes mer som att jag skulle bosätta mig på en båt, vara fattig för all framtid och i ständig jakt på lyckan.
Nu vet jag att det inte kommer bli så. Det känns.
Jag vill fortfarande ha en båt, men med känslan jag har nu kommer det aldrig att bli samma sak. Fattigdom och lyckojakt är saker som passerar. Åtminstone för min del. Det är en bit kvar innan jag kommer fram, men nu har jag åtminstone hittat den gömda stigen dit.

Allt bra kommer i tre.
Det är väl så, helt enkelt.

Framtiden ligger under dimma just nu, men det är ju så när sommardagen håller på att starta, solen går upp och älvorna dansar.
Snart kommer solen. Och den lyser starkt.

Ro

2010-12-13T00:49:00.002+01:00

Pluggdag 2 gick inte så bra och jag pluggade i princip ingenting inför min första salstenta. Flyt som jag har gick det bra ändå!
Eller, så kändes det åtminstone. Vi får väl se. Jag litar dock på magkänslan.
Nu har jag bara lite restuppgifter kvar, vilket inte är något problem att få klart innan jul. Sedan har jag Spanska I, 30 hp.

Dagarna i Värmland var fina. Det var mys och god mat med Maria, tenta och lite umgänge med klasskamrater, söt teater samt samtal, vin och en galen natt med Elvira.
På lördagen spelades det spel och åt linsgryta hos Emma. Jättemysigt!
Idag (söndag) kom Maria till stan och vi repade Lyan, för första gången i Nya Teaterns lokaler. Kändes häftigt. Äntligen har vi också den sista kvinnan vi behöver! Hon är förhoppningsvis med på rep nästa helg, då vi kör hårt två dagar i rad!

Vintern är fantastisk, om än fruktansvärt kall. Våren ser ljus ut och jag har börjat finna ett slags inre ro.
Socionomprogrammet. Antagen. Helt fantastiskt! Kan knappt tro det...

Ikväll har det pratats kollektiv och framtiden, att hitta mening i sitt liv, att få slippa känna hopplöshet... Jag börjar nog närma mig.

Och huden blir lenare.

Det planerade telefonsamtalet blev väldigt kort och fortsätter imorgon pga sjukdom från andra sidan. Jag tror att jag vet hur samtalet kommer att sluta och det känns faktiskt okej. Lite synd, men okej.
Jag tror att livet planerar något annat för mig just nu.

Jag ska gå upp om knappt sex timmar, byta från pyjamas till mjukiskläder, vandra över de där ca 50 metrarna till mor min och äta julig frukost till Lucia.
Vad resten av dagen har att erbjuda är ännu oklart... Vi får väl se.

Godnatt, världen.
Vi ses igen imorgon.

Resumé pluggdag 1 av 2

2010-12-07T18:58:00.004+01:00

Jag ska vara ärlig och berätta att jag inte helt och hållet följde pluggplanen.
Först blev lunchen längre än planerad, pga hundpromenaden.
Sedan tog färdigskrivandet av arbetet längre tid än jag trott och jag tappade fokus ett tag. Jag kom dock tillbaka(!) och blev precis färdig med det!
Jag är väldigt nöjd och väldigt hungrig!
Imorgon blir det heldag med grammatik följt av ki box och kanske en film med Malin.

Det här med att plugga kanske fungerar ändå, trots allt?
Får väl finslipa lite på det, men ändå. Det är åtminstone på gång!

Pluggdagar

2010-12-07T09:46:00.002+01:00

Usch, har inte sovit bra inatt. Jag skulle ha pluggat igår, men jag kom liksom aldrig i gång - som vanligt. Så, inatt låg jag och vred och vände på mig pga det.
Vaknade tio minuter innan klockan skulle ringa och insåg att jag hade världens sötaste katt, som låg och sov på rygg och med tassarna i vädret, bredvid mig i sängen. Mysigt!

Insåg nu på morgonen att det inte är obligatorisk närvaro på dagens lektioner. Skönt! Så, min plan är som följer:
10.15-12.00 Göra Tarea de traducción och maila in till läraren
12.00-13.15 Lunch och hundrastning
13.15-15.00 Skriva färdigt Ensayo argumentativo
15.00-16.00 Fika- och Fb-paus
16.00-18.00 Grammatikplugg inför tentan
Det känns bra!

Imorgon ska jag tvätta kl 10-13, så då ska jag upp samma tid som idag och även då plugga i princip hela dagen. Då blir det grammatik och så ska jag skicka in min ensayo argumentativo och hoppas på det bästa.
På kvällen funderar jag på ki box, sedan film med Malin.

Seriös pluggplanering är det enda som funkar, tror jag!

Gytter

2010-12-06T20:44:00.004+01:00

I lördags följde jag med på fest hos en klasskamrat till Emma. Jag kände bara henne och Malin, men det var trevligt folk där, så det blev en fin kväll.
Sms om veganburgare och tydliga frågor.
Efter ett par timmars hemmafest åktes det taxi till Strömpis, som jag inte har en aning om vem det var som betalade. Väl där behövde vi inte stå i kö, eftersom Emmas klasskamrat som styrde upplägget för kvällen tydligen lagt in oss allihop på VIP-listan. Inträde kostade ju ändå, men det får man väl ta.
Jag blev bjuden på en drink nästan direkt då vi kom dit, sedan blev det dansande, lakritsshot, lite mer dansande, en Malin som blev utslängd för att en vakt tyckte att hon behövde komma hem och sova, mer dansande, jag bjöd en man på drink, ännu mer dansande. Tillslut hoppade vi in i en taxi västerut tillsammans med en främling, som i slutändan betalade hela resan.
Härligt med två gratis taxiresor på en kväll!

Det var en väldigt trevlig kväll , med ett par timmar sömn för lite, men det var det värt.
Nästa dag blev det O helga natt på stan med Malin, Max, Emma och hennes dotter och en vän. Efter det, något litet att äta och små sneda leenden.
Sms.
Höll på att förfrysa, men jag klarade mig i ett stycke!
O helga natt var fint, jag tror att jag ska göra den där julkonserten till en tradition. Trots att Måns var där. (Han kan väl ändå inte vara med varenda gång?!)
Ännu fler sms.

Idag hade vi möte på Nya Teatern om vårt teaterprojekt, vilket gick jättebra. Vi bokade in ett par reptillfällen och preliminärbokade föreställningsvecka i juni. Ska bli riktigt kul att få repa i deras lokaler på söndag, istället för i mitt trånga lilla vardagsrum!
Förhoppningar om helgen.
Det ska bli trevligt att åka till Karlstad en sväng, träffa Maria och sedan träffa Elvira. Ska bli otroligt kul!
Är lite nervös inför tentan i spansk grammatik som jag har på fredag, vilket är den egentliga anledningen till att jag åker dit, men samtidigt tror jag att det kommer gå bra.

Känner mig lite inknycklad i mig själv. Det är ett enda gytter...
Förhoppningsvis reder det ut sig litegrann i helgen.
Inga sms och sneda leenden idag, inte heller sms om thåström, vin eller veganburgare, däremot sms och lite power metal rock opera.
Ett gytter, som sagt.

Sova

2010-12-04T01:18:00.002+01:00

Jag vill sova, men jag vill inte gå och lägga mig...
Imorgon kl 12 kommer Malin hit så ska vi repa lite. Vet inte än om det blir talet ur Lyan eller om det blir sökningsmonologen, det beror lite på hur det känns då, tror jag.
Jag har varit jättetrött hela kvällen. Trött, irriterad och lite ledsen. Det kom bara plötsligt över mig, av en liten grej. Sedan fastnade det.

Idag fick jag brev från Teaterhögskolan i Malmö. Min ansökningsdag är torsdag 13 januari. Ida fick samma dag, vilket känns otroligt skönt! Jag blev jättenervös och egentligen borde vi väl repa den imorgon, men jag vet inte. Jag har inte hunnit fundera på den någonting alls sceniskt och jag vill ju göra den till min. Det kanske är fjantigt. Jag ska väl passa på och ta Malins hjälp nu när jag kan få den.

Känner en aning hopplöshet för tillfället.
Det går nog över.
Jag tror att jag behöver sova. Vila. Yoga bokad till på söndag kväll och det känns skönt. Ki box på måndag - jag längtar!

Ki box, stresskulor och Stjärna

2010-12-03T00:57:00.006+01:00

Förra natten sov jag bara tre timmar.
Det var inte pga den senaste tidens sömnproblem, utan för att jag fick besök.
Vi satt uppe och pratade till sent, och då vi gått och lagt oss fortsatte vi att prata. Det var en fin natt. Det var musik, glögg, pepparkakor och prat om allt och ingenting.
Nästa morgon ringde väckarklockan och världen var plötsligt inte lika härlig längre.

På kvällen körde jag ett Ki box-pass med Malin och slogs med all kraft jag hade kvar.
Skönt och mycket befriande. Välbehövligt.

Inatt sov jag över tolv timmar. Jag vaknade av ett telefonsamtal vid lunchtid, sedan kom Stjärna och bråkgosade med mig tills jag gick upp. Sedan har jag känt mig halvdöd hela dagen. Halvdöd och lite ledsen, men hoppfull.
Farligt.

Igår började jag använda mina stresskulor, i brist på annat att göra eftersom internet var nere. Jag insåg då att detta kanske är just vad jag behöver för att komma ur den här onda cirkeln jag hamnat i när det gäller eksemen. Än så länge fungerar det bra och jag har redan märkt av en förbättring, vilket jag inte trodde var möjligt på så kort tid, men det hela har uppenbarligen varit värre än jag trott. Det känns dock som att det snart är över. Igen. Känns skönt att ha hittat något som kan ta mig ur det redan innan det hinner spåra ur nästa gång!

Nu ska jag gå och lägga mig. Utan att skicka sms.
Det blir bara jag, katten, gosedjuren, min gigantiska säng och sedan sömnen.

Jag tror att det som räddar mig för tillfället är ki box, stresskulor och myskatten som ligger i sängen och sover just nu.

En glad liten tisdagskvällsvisa

2010-11-30T19:02:00.002+01:00

Ja jag kan flörta med vem jag viiiill!
För jag, ja, jag, är siiiingel!
Ja jag kan hångla med vem jag viiill!
För jag, ja, jag, är siiiingel!
Ja jag kan sova med vem jag viiiill!
För jag, ja, jag, är siiiingel!

Tillägnad Malin Larsson, som en natt i förra veckan fick mig att inse vad det här med att vara singel igen faktiskt innebär. Jag blir fortfarande förvånad, förvirrad och glad varje gång jag kommer att tänka på det. Här senast, för sisådär fem minuter sedan, började jag omedvetet nynna på denna improviserade sång.
Är jag en dålig människa för att tanken på att jag är singel gör mig glad?
Äsch! Inte då.

Skulle kunna, men...

2010-11-29T21:36:00.003+01:00

Jag skulle kunna:
läsa Manolito Gafotas till spanskan imorgon
skriva på det spanska diskussionsarbetet inför morgondagen
plugga repliker inför torsdagens rep
plugga på min sökningsmonolog
skriva rollanalys på Fish inför torsdag
sluta riva upp sår
inte tänka på... "det"...? "den"...? nej, eeh... ssse... hm... nej.
låta bli att höra av mig mer
sluta vänta
klara mig själv

Men det gör jag ju självklart inte.
Skräll på mig.

Samvetskval...?

2010-11-26T13:03:00.002+01:00

Inatt sov jag i tio timmar. Inatt sov jag gott.
Jag vaknade utvilad, för första gången på flera veckor.

Ikväll blir det Idol och Olle Hedberg som jag har världens största crush på just nu, sedan lite vampyrskräck à la Tarantino. Ser fram emot det!

Jag ska idag skriva ett första utkast av diskussionsarbetet på spanska. På tisdag ska vi i klassen titta på varandras arbeten och tycka till, så då ska det vara färdigt. Tills dess ska jag även ha läst ett par korta kapitel ur boken Manolito Gafotas samt läst lite grammatik och gjort ett par grammatikuppgifter. Idag ska jag skriva på arbetet, boken tänkte jag läsa lite ur varje kväll innan jag somnar och grammatiken blir på måndag. Då hinner jag utan att stressa.
Det här med att plugga varje vardag mellan 12-14 funkade inte. Bättre då att ta en dag då man ska göra klart en sak, plugga med ett dagmål, som idag.

I onsdags kom Lina in till Örebro och vi gick på stan. Jag tog med två par glasögon hem från Synsam, för att fundera lite innan jag bestämde mig för vilka jag ska köpa. Hade egentligen redan bestämt mig, men känns bättre att få ta med dem hem och använda dem lite, känna efter hur de känns. Sitter med dem på just nu. Efter ett par timmar såhär så känner jag att de trycker lite vid öronen, men det kan de fixa innan jag får med dem hem på riktigt.
De är jättefina! Sjukt nöjd! Säger tack till Synsam-personalen som är bra och snabba på att hitta de perfekta bågarna!

Efter gårdagens mood dip så är jag lite gladare och piggare idag.
Mens och sömnbrist i kombination är inget att leka med, trodde jag skulle börja gråta ett femtiotal gånger under gårdagen och att jag skulle gå under av ensamhet.
Vissa saker hänger ändå kvar, men det är inte så konstigt.

Det kliar inte lika mycket längre. Jag trodde jag skulle klösa sönder mig själv ett tag, men nu har det blivit bättre. Det kliar, men jag har lite mer kontroll på det nu.
Något jag däremot inte har kontroll över är det där med att fika i helgen. Om det blir i helgen. Jag vet inte. Jag vet inte heller vad jag egentligen tycker om det, vilket känns lite jobbigt.
Varför vill man alltid ha det som man borde hålla sig borta från? Det som man verkligen inte behöver? Det som i slutändan bara är dåligt för en?

Jag önskar bara att jag kunde sluta ha så dåligt samvete hela tiden.

Kort morgondepression

2010-11-25T09:09:00.002+01:00

För lite sömn inatt, prat till sena natten som även såhär i efterhand gör mig ganska ledsen, och så tittade jag nu på morgonen på världens sämsta Glee-avsnitt som bara fick mig att gråta och bli sjukt deprimerad.

Nu har det gått över, litegrann, men en stund här i morse kändes allt lite hopplöst.
Sedan var Björn Kjellman med på TV4 Nyhetsmorgon och jag blev lite glad igen.

Det är onekligen svårt att vara jag.

Bättre.

2010-11-23T15:14:00.003+01:00

Ingen fika idag, blir nog till helgen istället.
Det är bättre.

Sömn

2010-11-23T07:48:00.003+01:00

...och så var det ju det här med sömnen också, ja.

Har haft besök av Ida ett par dagar, från i fredags till igår, och så en snabbvisit av Maria lördag till söndag. Då har jag sovit lite bättre än tidigare.
Inatt sov jag ensam och självklart vaknar jag återigen kring 5-tiden på morgonen och har svårt att somna om.
Varför just vid klockan 5? Det är alltid däromkring! Jag vaknar till lite, vrider och vänder på mig en stund, kan inte somna, tittar på klockan för att se om det är en någorlunda okej tid att gå upp - klockan är 4.45, eller 5.03, eller 4.59... Alltid kring 5-tiden.
Inatt kunde jag i alla fall somna om någorlunda snabbt, för en gångs skull. Utmattning, antar jag. Är konstant trött. Mer än vanligt.

Varför kan jag inte sova?!

Drömmer mycket också, drömmar som jag inte kan släppa när jag vaknar, som gör mig nervös och ledsen och en aning ängslig. Inte om något särskilt egentligen, utan om allt möjligt.

Det här är väl det enda som jag verkligen har noll kontroll på. Pluggandet och eksemen kan jag ända anstränga mig lite för och jag tror faktiskt att det är på bättringsvägen, men sömnen...
Kanske löser det sig när pluggandet och eksemen är totalt under kontroll. Förmodligen.
Om det inte är pga det jag sover så dåligt så vet jag inte....

Nu ska jag hämta tvätt, käka frukost och plugga innan lektionen börjar vid 10.15.
Har för övrigt en plan att plugga MINST två timmar om dagen från och med nu, kl 12-14, så att jag verkligen ska fixa det här. Drygt två veckor till tenta, en vecka tills ett första utkast av diskussionsarbetet ska vara klart. Så, plugga lite varje dag så kommer det gå fint.

Mitt liv uppradat

2010-11-22T20:56:00.004+01:00

Jag måste säga att jag är nöjd med min blogg! Det känns som att den äntligen blivit som jag vill ha den. Som så mycket annat i mitt liv.

1. Min lägenhet känns verkligen som min nu och jag trivs otroligt bra, vilket även min katt verkar göra, så det känns fint. Jag har numera även köksgardiner, handsydda av mig, så de är sneda, men fina.
2. Jag har äntligen blivit beviljad studielån från CSN och betalat skulder till mina föräldrar. Idag har jag även köpt nya kläder! Två par byxor, två linnen, en topp och en stor cardigan. Äntligen kan jag kasta ut alla kläder som jag egentligen inte längre tycker om, men har varit tvungen att använda i brist på annat att ta på mig.
3. Förra veckan fick jag veta vad jag fick på högskoleprovet och resultatet blev 1,1 poäng. Något högre än jag förväntat mig, så jag blev mer än nöjd! Detta betyder att jag med största sannolikhet kommer in på socionomprogrammet i vår!
4. Snart börjar repetitionerna av Lyan med Malin, Emma och Maria. Jag ska göra ett repschema i veckan. Vi har också eventuellt hittat den sista kvinnan vi behöver! Hon måste dock välja mellan vår pjäs och en annan, pga tidsbrist, men vi håller tummarna för att hon väljer oss.
5. Jag vägde mig i fredags morse då jag var hemma hos Lina. Jag väger numera 53 kg, vilket betyder att jag gått ner drygt 8 kg sedan början av juni. Helt galet! Nu är det bara magmusklerna som saknas så är jag rääääätt så nöjd sedan. Kommer för övrigt i galet små jeans. Jag har gått ner i byxstorlek från 42 till 36. Galet!!!
6. Jag har skickat in ansökningsblanketterna till Malmö Teaterhögskola och har valt en monolog som jag älskar. (VERKLIGEN ÄLSKAR!) Ska snart skicka in ansökan till Wendelsbergs folkhögskola också, där jag tror att jag ska söka både Musikdramatisk och Taldramatisk inriktning, då båda är bra inför vidare studier. Det känns bra! Om jag nu skulle komma in någonstans så skulle jag ta studieuppehåll i socionomprogrammet, för att eventuellt gå tillbaka till det senare.
7. I helgen hade jag försenad inflyttningsfest och det kom massor utav människor! Jag blev full och glad, hade sjukt kul, pratade pinsamheter och hemligheter och kom fram till att jag har fina vänner. Trots att mina krokar i hallen dog lite av alla jackor och numera hänger (väldigt snett) på en krok, istället för två.
8. Imorgon blir det förmodligen en fika, eventuellt i helgen istället. Känns lite pirrigt, men väldigt trevligt. En fika är bra.
9. På onsdag kommer Lina till stan och hon ska hjälpa mig att hitta ett par nya glasögon, eftersom jag numera har råd med det och faktiskt inte köpt nya glasögon på tio år, eller typ bytt glas i dem på... eeeh... kanske lika många år?

Det finns väl i princip tre saker som jag inte har kontroll på just nu. En av dem kan jag inte heller påverka, så jag försöker bara att låta det vara, för det handlar ändå inte direkt om mig.
De andra två är spanskastudierna, som jag inte riktigt fått ordning på, men har en bra plan för att lyckas med, samt mina eksem, som attackerat mig och försökt äta upp mig, men som jag nu bit för bit försöker vinna över.

Mitt liv känns ganska fint just nu.

Avslut

2010-11-15T10:43:00.003+01:00

I lördags tappade jag bort min mobil på logefesten och då brast allt, men på söndagen var både mobilen och känslorna där de skulle vara igen.
Kamrathelgen på folkhögskola i värmlandsskogarna är nu över. Detsamma med mitt drygt ett år långa förhållande med Rickard.
Det var ett fint avslut på ett fint år tillsammans. Jag känner mig glad och lättad! Det var absolut rätt beslut, som vi dessutom tog gemensamt.

Inatt sov jag i min stora säng tillsammans med en varm katt. Somnade tidigt, vaknade en stund mitt i natten, men somnade igen efter ett tag och sov sedan gott tills jag gick upp för ungefär en timma sedan.
Nu sitter jag i soffan med en varm katt i knät. Det är kärlek.

Återigen,
puss.

Sömnlös och... yr?

2010-11-11T10:24:00.004+01:00

Återigen vaknar jag utan att känna mig särskilt utsövd.
Sömnen har inte riktigt velat samarbeta med mig på hela veckan. Sista gången jag tittade på klockan inatt hade den passerat 5 på morgonen, men nu sitter jag ändå här, strax efter 10 med en katt i knät och väntar på att det ska bli lunchdags så jag kan göra mat eftersom den enda frukost jag har är gröt, vilket bara känns äckligt just nu.

Känner mig alldeles yr ibland. Har pågått hela veckan.
Är det för att jag ätit lite dåligt sista tiden? Eller är det pga sömnen? Eller är det tankarna som försöker få mig att ramla ihop och stanna nere tills allt det här är över?
Jag har i alla fall druckit ordentligt med vatten den senaste tiden. För första gången någonsin, tror jag.

Jag har nog tappat bort mig själv någonstans längs vägen, igen.

Det är synd att jag inte kan backa för att hämta upp mig, men det vore ju bara underligt. Man kan inte backa med min bil och att vända om helt är helt enkelt inte ett alternativ.

Skärp dig nu, Therese!
Käka lite mat om en stund, plugga lite spansk grammatik, ta en kort siesta, förbered inför morgondagens avresa till Värmland, ät ett stort mål mat och gå sedan och lägg dig!

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag är nästan säker på att något kommer att komma emellan i den planeringen.

Puss.

Min ömma moder...

2010-11-10T14:59:00.001+01:00

...ser som vanligt rakt igenom mina ord.
Skönt, men frustrerande på samma gång.

Kan inte den här helgen vara förbi snart?!

Första snön och minnen som väcker bitterheten

2010-11-09T23:59:00.004+01:00

Det snöade idag!
Eller igår, snarare. Jag har bara inte gått och lagt mig än.
Jag fick en sådan lust att börja packa upp min låda med julpynt och släppa loss på lägenheten! Tre veckor kvar, sedan får jag äntligen göra det igen.
Har jag sagt att jag älskar julen?! Och att promenera i mindre snöstorm, då snön piskar kinderna och fingertopparna nästan domnar bort lite?!

Busstrafiken i Örebro vet inte hur man hanterar snö. I år heller. Alla busstrafik ställdes in under två timmar, sedan kom den igång igen, men inte efter tidtabellen. Ansvariga bad örebroarna att stå och vänta på busshållplatsen tills det helt enkelt kom en buss, efter högst 40 minuter. Jag undrar om någon chansade. Tveksamt.
Jag stannade i alla fall hemma. Skulle ha fått besök och haft lite mysig filmkväll, men det blev inställt eftersom busstrafiken stod stilla då. Jag drack varm choklad och åt glass ensam framför ett avsnitt av Supernatural istället, vilket egentligen bara ledde till att jag blev för rädd för att gå och lägga mig och därför sitter här när planen var att gå och lägga mig tidigt.

Jag har läst igenom nästa hela min blogg ikväll också. Ibland är jag så kryptisk att inte ens jag själv förstår vad jag menar. Pastasallad, liksom?! Minns när jag skrev det, men inte innebörden... Det är väl underligt? Man tycker ju att något så viktigt bör vara något som man minns. Å andra sidan hittade jag ju andra saker som jag förträngt, så någonstans är det väl bra att man inte minns all skit.
Däremot är det ju skönt att man kan glo runt lite här och minnas varför man faktiskt var så arg på den där personen under den där tiden, eftersom känslan finns kvar, men man inte längre minns riktigt varför.
Jösses, vilket slöseri med energi egentligen. Att jag ska sitta och vara arg när jag själv är mycket värre, men i hemlighet.

Inte är det så mycket bättre nu heller.
Som jag så insiktsfullt skrev en sommardag för över ett år sedan:

Det där med sunt förnuft är inte riktigt min grej tror jag.

Känns ju i alla fall skönt att man utvecklas och inte gör samma misstag gång på gång.
Livet är fantastiskt.
(Läs de två senaste raderna med ironi, tack.)

Skilda vägar

2010-11-07T22:25:00.002+01:00

Fem dagar tills jag är tillbaka i Ransäter. Kamrathelg.
Två dagar av minnen samt en sista gnutta kärlek innan våra vägar skiljs åt.

Jag hoppas att det här inte är ett misstag.

En fredagseftermiddag i november

2010-11-05T16:35:00.007+01:00

Hemma-känsla.
Oro.
Nytt teaterprojekt.

Spanska.
Utslag igen.
Girighet.
Ensamhet.
Respektlöshet.

Hemligheter.
Ånger.
Ryggradslös.
Tomhet.

För att tala om mig själv i tredje person och vara lite kritisk, sådär.

Flytthjälp och ingen självömkan(?)

2010-10-29T18:29:00.002+02:00

Jag sitter i min soffa med en sovande katt bredvid mig.
Hon verkar nöjd.
Det ger mig en liten varm klump av kärlek i magen.

Jag har hjälpt mamma att flytta idag. Vi hann inte klart innan hon skulle iväg till jobbet, men allt stort och tungt och lite till är i alla fall på plats. Hon flyttar till samma gård som jag, men i en annan huslänga. Det känns fint. Det är skönt att ha henne nära, det känns lite tryggt. Dessutom är det mycket mer bekvämt när jag ska vara hundvakt.
Vi flyttade i alla fall hit min soffa från mammas gamla lägenhet, och Cissis gamla soffa härifrån till mammas nya lägenhet. Skönt! Jag älskar min soffa och avskyr min systers, även om den är större. Min är mjukare, mysigare, bättre höjd och bättre för ryggen. Dessutom tar den inte upp lika mycket plats i min lilla lya.
På onsdag kommer det hit flyttfolk för att flytta pianot till mamma också. Det ska bli skönt när det försvinner också, så blir det, för det första, mer utrymme och, för det andra, skönt att slippa en galen katt som kutar upp för soffan, upp på pianot och sedan upp på bokhyllorna, där hon håller på att putta ner blommor och foton.
Stackars Stjärna kommer nog sakna att sitta på bokhyllorna och spana, samt ligga och sova på pianot, vilket blivit en ny vana.
För min del är det som jag skrev tidigare mest skönt, men det är lite synd också. Det innebär ju att jag förlorar pianot om jag vill öva sång. Som tur är bor ju mamma bara några portar bort så jag kan ju använda det när jag t ex ska vara hundvakt.
Det vore dock fint med ett litet elpiano. Det ska jag ha när jag blir rik och bor lite större.

Imorgon blir det Halloweenfest med trevligt folk och vin. Jag ska vara gosedjursgroda med duschmössa. Malin ska vara en röd gosedjursmus. Tror Rebecca ska vara gravid. Toni ska vara gosedjurshund. Det ska bli sjukt kul!

För övrigt försöker jag sluta med självömkan.
Det är svårt.

En ny tid

2010-10-24T21:33:00.003+02:00

Det är snart november. Jag har bott med Stjärna i vår egen lilla lägenhet i två månader nu och det känns så bra!

Jag har köpt årskort på Friskis & Svettis och är där på ki-box, spinning och yoga då och då. De ändrar snart schemat och då ska jag försöka få in lite mer rutin i det. Älskar att träna, det är jättekul och det känns bra!
Sedan början av juni är jag vegan igen, vilket också känns jättebra.
Jag har gått ner lite i vikt och känner mig mer nöjd med mig själv samtidigt som jag känner mig mycket piggare och starkare!

Jag läser en distanskurs i Spanska på Karlstad Universitet och det går ganska bra. I fredags var det obligatorisk träff och tenta. Det var kul att träffa alla, men konstigt att se dem på riktigt och inte bara genom webcamen på lektionerna! Tentan gick ganska bra tror jag, får väl se när det är rättat och klart.
I lördags var det också långdag, då jag gjorde högskoleprovet här på Örebro Universitet. Jag hade sällskap av Rebecca innan och efter provet samt under lunchen, men under proven satt vi i olika hus.
Det gick bättre än förväntat! När jag väl kom dit och satte mig med provet framför mig försvann i princip nervositeten. Det gick ganska bra. Eller åtminstone bättre än jag trott! Rätt svar fanns på text-tv och studera.nu på eftermiddagen och eftersom jag skrev ner alla mina svar kunde jag rätta själv. Jag hade 73 av 122. Ganska bra!
Får veta om fyra veckor vad jag får för poäng.
Med tanke på hur bra det gick räknar jag med att komma in på Socionomprogrammet i vår. Gör jag inte det så blir jag uppriktigt ledsen.

Rickard går på Musikhögskolan i Arvika och jag saknar honom mest hela tiden, men det funkar bra. Han har varit här och hälsat på och har dessutom haft sin VFU här på Örebro Kulturskola.
Vi pratar på telefon och Skype. Även om det inte är detsamma som att ses så funkar det mellan gångerna vi faktiskt träffas. Det är lättare än jag trodde! Han är fin.

Jag har fortfarande inte blivit beviljad lån eftersom CSN hela tiden ber om ytterligare information. Förhoppningsvis får jag pengar inom en månad. Just nu lever jag på min mamma och det känns faktiskt inte helt okej. Självklart betalar jag ju tillbaka allt när jag väl får pengar, men ändå.

Framtiden känns spännande.

Molnigt

2010-04-16T17:20:00.003+02:00

Jag avskyr att den här våren inte gör mig glad!
Det har ju alltid funkat - utom en gång, och där vill jag inte hamna en gång till.

Jag vill bara ligga under täcket tills den här våren och sommaren är över.
Kan jag få göra det? Snälla?

Hamster

2010-03-11T19:43:00.003+01:00

Huvudvärken och illamåendet försvann nästan då jag var hemma på sportlov förra veckan. Inte helt och hållet, men nära på. I söndags kom det tillbaka. Dagen efter åkte jag till Värmland och huvudvärk och illamående låg där bak, men det var inget större problem.

Det var fint att träffa Rickard igen efter en vecka. Han är nog den bäste jag någonsin kommer kunna hitta..!

Hur som helst, på måndagskvällen började huvudet kännas tungt. Jag vaknade flera gånger under natten och mådde riktigt dåligt på morgonen. Förkylning. Rejäl. Jag fyllde i en lapp om sjukanmälan, hämtade frukost och gick till mitt rum. Där har jag suttit sedan dess.
Min fantastiska pojkvän har kommit med lunch och middag, gett mig Ipren och Sinova, låtit mig krama på honom trots att jag är dunderförkyld och idag även handlat åt mig.
(Jag sa ju att han är bäst!)

Just nu är jag lite trött på att vara sjuk. Jag känner mig som en inburad hamster. Sitter i mitt lilla rum (läs: bur), får lite solsken, får lite mat och kel. Resten av tiden sitter jag ensam och försöker roa mig själv. Till exempel genom att äta morötter.
Hamster...

Imorgon ska vi köra ett första genomdrag på musikalen, med musiker. Jag tror att jag kommer att missa det.
Jag kan gå runt och jag kan prata med folk, men inte 30 personer samtidigt som det spelas hög musik precis bredvid en. Huvudvärken kommer att spränga mitt huvud i småbitar. På riktigt. Jag har inte heller energi nog att faktiskt kunna agera bra, eller att prata tydligt och högt i karaktär. För Guds skull, jag får koncentrera mig för att prata överhuvudtaget utan att luften går ur mig!

Det värsta är att jag får så dåligt samvete. För att jag inte har energi nog att hjälpa Becka att städa idag, då det är vår städvecka. För att jag missar lektioner och repetitioner, typ vårt första genomdrag som faktiskt är väldigt viktigt.
Usch... Det är ju så typiskt att man blir genomsjuk direkt efter ett lov!

Jag tänkte ett tag att huvudvärken och illamåendet bara var något psykiskt, istället för eksemen (eller vad man nu ska kalla dem). Det kanske var så, innan lovet, men det jag har nu är definitivt inte bara inbillning.

Nu ska jag ta en Ipren och se på fjantig kärlekskomedi.
Vi ses efter att mitt huvud sprängts.

Aj. Oj. Nej.

2010-02-23T16:48:00.003+01:00

Huvudvärk igen. Har haft det till och från i snart en vecka. Det började med illamående som gick i vågor, sedan kom huvudvärken. Jag vet inte vad det är.

Jag längtar efter fredag kväll.

En positiv sak är i alla fall att jag har blivit beviljad studielån från CSN! Får förmodigen pengar under nästa vecka. Otroligt skönt!

För övrigt känns framtiden osäker igen.
Jag har ingen aning överhuvudtaget om vad som kommer att hända... Varför blev det plötsligt så?

Växa

2010-02-17T22:11:00.005+01:00

Man får väl ta saker som de är, helt enkelt.
Är inte det en stor del av det här med att växa upp? Man gör saker, vare sig man vill eller inte, för att det är vad som behövs göras. Inte kul, men i längden väl värt mödan.

CSN hatar mig fortfarande. Oron lade sig för ett tag, men har nu slagit mig rakt i ansiktet som en stor tung jävla sten. Inte okej.
Inte vet de hur lång tid det kommer att ta för dem att ta ett beslut heller.
Nej, men det är helt okej. Jag kan sitta här och bli skyldig skolan tusenlappar efter tusenlappar i hyra tills ni säger att jag inte får något lån, då jag måste hoppa av, flytta hem och ha blivit skyldig skolan en rejäl summa pengar, som jag inte har, helt i onödan! Känns jättebra!

I helgen ska jag i alla fall träffa Maria och Elvira i Karlstad. Vi ska ha en hel weekend med ångest, skitsnack och vin. Lätt värt att bli skyldig dem pengar för det. Jag orkar inte sitta här ute i skogen och ha ont i magen en helg till.

Nästa helg åker jag hem på sportlov. Funderar på att verkligen vara hemma så länge som möjligt, åka fredag efter middagen och stanna hemma i en dryg vecka och sedan åka tillbaka på måndag morgon så jag är tillbaka till lunch.
Drygt nio dagar. Det vore helt underbart.

Men, som sagt... Ibland får man ta lite smällar för en god sak. I det här fallet är det definitivt värt besväret. Och vem vet, i slutändan är det kanske jag som vinner hela kalaset?

Skit

2010-02-05T17:37:00.007+01:00

Vad hände med att lita på varandra?
Vad hände med dagarna som försvann för snabbt?
Varför räcker inte längre orden till?
Varför har det blivit så svårt att lyssna?
Vad hände?
Varför?

Jag orkar inte...

CSN kanske inte kommer ge mig lån för den här terminen. Jag har skickat in ytterligare papper och väntar nervöst på ett beslut.
Eftersom mina föräldrar inte har möjlighet att låna ut pengar till mig - igen - innebär det isåfall att jag måste sluta här i Ransäter, flytta hem till mammas soffa och jobba som telefonförsäljare för att få någon typ av inkomst tills jag kan börja plugga på universitet i höst.

Jag orkar inte. På riktigt.

Längtan och ingen ork kvar

2010-01-25T11:03:00.004+01:00

Jag undrar var all ork tog vägen? Just nu orkar jag bara inte vara trevlig tillbaka då jag får falska leenden, orkar inte hålla inne irritationen när någon går mig på nerverna, orkar inte låtsas vara sådär förbannat trevlig, orkar faktiskt inte lyssna mer på andras problem, orkar inte ta dryga skämt och orkar inte hålla inne orden när jag tänker något spydigt.
Jag vet inte vad det är! Efter nyår har det liksom växt fram en liten raggig svart klump av ilska och frustration inom mig, som nu börjar bli så stor att jag inte längre kan hålla den inne.

Jag hatar hur falska alla är mot varandra, hur många idioter det finns här ute, hur ingen låtsas om spänningen som ligger som en tunn tråd mellan oss allihop och är redo att brista vilken sekund som helst.
Det finns så mycket man håller inne och det är jag förbannat trött på nu. Jag vill inte. Jag slutar. Jag kan ändå inte låtsas längre, min mun och mina ögon har redan förrått mig och alla hör mig när jag sitter och muttrar argt för mig själv.

Jag trivs fantastiskt bra här i skogen, men just nu är det mest för Rickards skull, och teaterns, sångens och trädens skull, och för några få människor till. Men ärligt talat, hur många kommer jag fortsätta hålla kontakten med efter det här året? Jag kan nog räkna dem på en hand.

Sedan längtar jag också, efter något helt annat. Ett annat liv, där oro inte finns på samma sätt som det gör nu, och där det finns ett lugn som jag aldrig fått känna.
Jag vill ha en framtid. Jag vill inte bara glida runt resten av mitt liv, sökande efter någon form av mening. Jag vill ha tiden om tre år - nu. Jag vill inte leva som om jag var 19, vilket är det man gör här ute. Jag fyller snart 23 år och jag vill ha förändring. Jag vill ha utrymme att växa upp, utan en omgivning som står still på 19 år. Jag orkar inte det, jag är ledsen.
Karlstad? Göteborg? Örebro? Jag vet inte än, men jag längtar i alla fall. Något fruktansvärt mycket längtar jag...

Snabbresumé

2010-01-18T21:36:00.003+01:00

Jag orkar inte med hur uppkäftiga, otrevliga och okänsliga folk kan vara. Konstant! Inte bara någon gång ibland, vid något speciellt tillfälle då de inte håller med, utan verkligen hela tiden!

Som tur är har jag Rickard.

Juletid, förkylning och kärlek

2009-12-02T10:46:00.002+01:00

Föreställningar med Årets Musikalshow i Ransäter är förbi och alla är väldigt nöjda. Mamma, pappa, Cissi och Lina kom och tittade. Jag visade mitt rum för Lina, de fick träffa Rickard för första gången och sedan gick vi allihop på hundpromenad innan de åkte hem. Rickard var nervös och skällde lite skärrat på mig efteråt för att jag lämnat honom ensam med min mor i tio sekunder innan jag presenterat dem för varandra. Förståeligt.
Förra veckan hade vi en föreställning på Stadshotellet i Karlstad. Publiken var helt fantastisk och de taggade oss till tusen då vi startade, vilket fortsatte ända fram till slutet. De applåderade i takt, skrattade, aaawade och tjoade på rätt ställen. Nästa vecka har vi ytterligare två föreställningar där, vilket vi ser framemot allihop.

Just nu sitter jag på mitt rum och är dödsförkyld. Andra dagen med sjukdom, men det känns som att jag suttit här i veckor. Som tur är kommer Rickard och gör mig sällskap då och då. Han kommer med lunch och middag, dessutom ser han till att jag hanterar min förkylning ordentligt så att jag ska bli frisk så snabbt som möjligt. Jag känner mig som hans husdjur, som han kommer och klappar på och matar med jämna mellanrum. Han höll med i den liknelsen, så jag antar att jag är hans vovve den här veckan.

I lördags julpyntade jag mitt rum - jättemysigt! Jag har så mycket julpynt att jag, trots att jag har hur mycket som helst i mitt rum, lånat ut lite pynt både till Rickard och till min klasskamrat Björn.
Igår kom Björn och Becka (min klasskamrat och närmsta granne - vi har en egen hall hon och jag) med en chokladkalender till mig. Jättegulligt! Som tur är hittade jag en spik vid sängen, där kalendern faktiskt passade helt perfekt.
Igår morse var vi några stycken som träffades i Ceciliagården kl 7.15 för att se årets julkalender, som faktiskt verkar helt okej. Efter det tittade vi på första avsnittet av Mysteriet på Greveholm, som jag knappt minns något av alls sedan det gick på teve. Efter det gick vi och åt frukost och jag insåg att jag inte skulle orka med en hel dag med teaterlektioner, då jag knappt orkade sitta och titta på teve med några stycken och sedan äta frukost i en nästan tom matsal.
Istället för att gå på lektioner stannar jag nu alltså på mitt rum, där jag snyter mig ungefär var femte minut, läser Eclipse som är galet spännande, gör spellistor på Spotify, letar upp filmer jag vill ha på CDon (vilket f ö är sjukt många, men till väldigt bra priser), funderar på eventuella julklappar att köpa. Så roligt har jag. Ganska mysigt ändå, men jag önskar att jag hade huvudvärkstabletter och nässpray. Det skulle göra det lite lättare att leva just nu, faktiskt.

Imorgon kväll hoppas jag i alla fall att jag mår bättre, eftersom vi ska gå och se Sunset Blvd i Karlstad då. Maria Lundqvist spelar huvudrollen och mina kära klasskamrater berättade igår kväll att vår lärare ordnat så att vi ska få träffa henne en kort stund innan föreställningen för att prata om hennes karriär. Häftigt!

Fredag 18 december åker jag tillbaka till Örebro. Strax efter jul åker jag till Rickard i Uppsala, sedan följer han med mig tillbaka till nyår. Det blir nyårsfirande hos Otto i Snavlunda i år, vilket ska bli väldigt roligt! Lugnt, mysigt och avslappnat - perfekt. Sedan åker jag och Rickard tillbaka till Ransäter söndag 3 januari, eftersom skolan sedan börjar på måndagen.
Rickard är lite nervös över att fira nyår med mina vänner, som han aldrig träffat, och att bo hos min mor i några dagar. Det kommer nog gå bra, det är jag övertygad om, men det är väldigt sött att han är så nervös.

Uppdatering

2009-11-12T10:19:00.003+01:00

Jag gick inte vidare i Luleå. Trots det var jag ganska nöjd med min prestation. Det kändes otroligt mycket bättre än sökningarna i våras.
Jag känner att jag utvecklas hela tiden. Det är en otroligt skön känsla.

Om drygt en vecka är det föreställningsdags. Musikalshow i Ransäter, två föreställningar plus öppet genrep för skolan. Sedan blir det tre eller fyra föreställningar på Stadt i Karlstad. Vi jobbar med det hela dagarna, från kl 10 på morgonen till ungefär kl 21-22 på kvällen. Igår slutade vi tidigt. Kl 20 lämnade vi teatersalen i Rektorsgården för att socialisera lite innan vi däckade av utmattning.

Jag sover inte lika bra ensam längre.
Det är mysigt. Det där med att sova ihop med någon, menar jag.
Trots stressen med föreställning och annat så känner jag mig verkligen lugn. Han får mig att slappna av - på riktigt. Det känns tryggt!
Han heter Rickard. Han spelar saxofon och är galet vig. För att skryta lite, liksom.
Dessutom tycker han som jag i det mesta. Jag har aldrig träffat någon som gör det så pass mycket tidigare. Det är lite intressant.

I helgen är det Kamrathelg och nästan hela förra årets musikteaterklass kommer. De ska sova i Rektorsgården och på lördag blir det fest på logen. Det ska bli jätteroligt!

På tisdag åker jag till Örebro över dagen. Begravning.
Mormor dog för drygt en månad sedan. Alla blev förvånade, men det kändes ändå som att de flesta tyckte att det var bra att det hände då. Det hann aldrig gå så långt att hon bara mådde dåligt. Hon hade väldigt många bra stunder, mitt i förvirringen, och hennes sista dag var hon jätteglad. Och hon var väldigt fin då jag åkte hem för att ta farväl. Önskar bara att jag hade åkt hem någon gång tidigare och fått träffa henne en sista gång, istället för att vara borta de två sista månaderna hon levde.
Men, gjort är gjort. Man ska inte ångra det förgångna. Hon visste att jag tyckte mycket om henne, och det är väl det som är viktigt.

Jag mår bra. Jag trivs med livet. Trots allt jobbigt hemmavid.
Det enda som tynger mig nu är att det hänger ett stort mörkt åskmoln över julen i år.
Vi får se vad som händer.

Rädslor

2009-10-14T09:08:00.004+02:00

Så plötsligt händer det något som får en att tänka efter lite extra.
Den där joggingrundan innan frukost var särskilt bra igår, för då hann jag få lite ordning på tankarna innan jag var tvungen att ta nya tag och möta världen på riktigt.

Jag insåg även igår att det som skrämmer mig mest, utav allt, är att göra människor besvikna.
När det gäller de val jag gör i livet väljer jag ofta utifrån människorna omkring mig; jag väljer ”rätt” så långt jag kan. För det finns inget som gör så ont som att se en närstående vara besviken på en.
När det handlar om min egen personliga utveckling är det däremot mig själv som jag är mest rädd för. Alla har vi krav på oss själva och någonstans har jag gått över gränsen, så att jag håller tillbaka. Trots det fick jag några väldigt varma ord av min teaterlärare Suzanne igår under terminssamtalet.

Igår kväll pratades det känslor och dumhet och ånger och tidigare felsteg.
Jag tycker om känslan jag får ibland, till och med då vi pratar om sådana här saker och den fortfarande ligger där och pirrar.
Det känns fint.

Så, det är bara onsdag och jag har faktiskt redan hunnit bli lite klokare än förra veckan, trots måndagskvällens dumheter.

Om drygt en vecka är det sökning till Teaterhögskolan i Luleå.
Jag ska gå vidare till andra provet.
Bara jag slutar vara så rädd för misslyckande.

Lite Paolo Nutini på det här, så ska jag gå och ta vara på den underbara höstdagen sedan.

Söndag

2009-09-20T09:40:00.003+02:00

Sagoprojektet blev väldigt bra i slutändan! Vi fick mycket beröm, särskilt från elever som gick förra året också. Det kändes fint.

Arbetet på Musikalshowen är i full gång, börjar repa första låten redan på tisdag. Datum är satt för föreställningar på skolan. Öppet genrep för skolans elever torsdag 19 november och sedan öppen föreställning där alla är välkomna fredag 20 november. Eventuellt blir det någon föreställning i Karlstad och/eller Munkfors också, men det återstår att se.

I helgen var det fest. Mycket roligt! Promenerade de där 1,2 milen från Munkfors till Ransäter på ungefär 5,5 timmar och satt sedan i ett utav småhusen till omkring kl 5 på morgonen.
Det var en mycket bra fredag.

Idag är det så söndag och snart återgår allt till det normala.
Frukost imorgon kl 7.45. Jag längtar.

Samtal

2009-09-11T22:50:00.003+02:00

Så var det gjort.
Jag är ensam igen.

Jag vet inte riktigt hur det känns, men jag antar att jag får skylla mig själv. Det var mitt val, jag som sa orden.

Ändå är hopplöshet den enda känsla jag känner just nu.

Jag önskar att jag kunde få börja om.
Jag vill ha första veckan i juni och göra om hela sommaren.
Förhoppningsvis skulle jag göra saker annorlunda då, men om jag känner mig själv rätt skulle jag nog göra ungefär exakt likadant.

Förlåt.

Tvål?

2009-09-07T22:23:00.003+02:00

Sa jag att jag håller på att få kontroll över mitt liv?
Förlåt, jag menade egentligen att det för ögonblicket kändes en aning som om jag hade kontroll.
Växa upp? Nej, det finns nog ingen risk för det.

Det känns som att jag håller allt i tvåliga händer.
Jag försöker bara att inte stå på stengolv samtidigt, men jag vet inte riktigt om jag lyckas med det heller, om jag ska vara ärlig.

För övrigt drömde jag häromnatten att jag blev hotad av en man med tvål. Det var nästan lika farligt som ett snipergevär.
Jag har ingen aning om vad det betydde.
Det hade egentligen ingenting med det här att göra, bara en rolig detalj. Sådär på tal om tvål, liksom.

Ransäter

2009-09-02T23:09:00.003+02:00

Ja.
Skog.
Ransäter.
Musikteater.
Långt till Stockholm, men mitt i ett nytt liv och en förändring.

På fredag skulle Toni komma ut till skogen, men det blir förmodligen på lördag istället. Han stannar till och med måndag.
Jag är så glad att han kommer hit! Har tänkt på honom mest hela tiden sedan jag åkte från Örebro...
Det känns jobbigt att vara så långt ifrån, men på ett sätt ändå väldigt bra. Istället för att gå för fort fram, vilket jag liksom har en tendens att göra, kommer det att gå långsamt framåt, eftersom vi inte ses så ofta. Visst hörs vi av, pratar i telefon och skriver godnatt innan vi somnar, men det är ju inte alls samma sak. Inte på långa vägar. Vilket verkligen verkligen verkligen känns så otroligt skönt!
Jag är trött på ogenomtänkta förhållanden där man tar beslut alldeles för snabbt.
Men missförstå mig inte nu, jag saknar honom verkligen. HELA TIDEN!
Det känns knäppt.
Knäppt och väldigt bra.

Det är nästan som om jag håller på att få kontroll över mitt liv.
Konstig känsla!
Håller jag på att växa upp kanske?

Skämt åsido, något är på gång. Ransäter är bra för mig.
Helt klart.

Men just nu vill jag bara ha lördag morgon och stå på stationen i Karlstad...

Konstigt.

2009-08-18T15:24:00.004+02:00

Självklart kommer stressen tillbaka två veckor innan det bär av mot folkhögskolan. Den kommer tillbaka plötsligt och rejält, slår ner som en bomb och lämnar splitter mest överallt.
Skit också.

Mår väldigt konstigt idag också. Har jätteont i magen och mår illa. Det gick bra att äta soppa i alla fall, vilket jag är väldigt glad över.

I söndags var det grillning och fest, för folk som flyttar från Örebro.
Jag vet inte varför jag inte litar på mina instinkter och håller det jag lovar mig själv, men efter den här fantastiskt roliga kvällen, som på något sätt ändå slutade helt sinnessjukt konstigt och fel, tror jag att det är dags att ta ett steg tillbaka.
Jag hade rätt en gång, jag borde fortsatt lyssna på mig. Ska försöka komma ihåg det i fortsättningen, men om jag känner mig själv rätt så kommer jag förmodligen glömma bort att göra det om ett tag, igen...

Idag ringde de från Geijerskolan för att säga att de inte har möjlighet att servera mig veganmat i höst.
Du var väl vegetarian i våras? Ja, det tycker jag att du ska fortsätta med isåfall.
Hon sa att de inte har kunskap nog om veganmat och att de inte kan servera hur mycket olika typer av mat som helst.
Jag blev så förbannad! Men jag orkade inte käfta emot, det skulle inte förändra något ändå...
Skit också!
Skitdag...

Nu ska jag strax promenera med Sarahund till Cissi för att lämna henne där, sedan ska jag bussen upp på stan för att möta Rebecca och hämta min gitarr från lagning. Efter det ska vi gå till Café Deed och lyssna på Missen och Lisa som spelar ikväll.
Jag hoppas att det här illamåendet inte blir värre... Magont kan jag stå ut med, just nu, men illamående är inte alls en bra grej...

Nytt album med Paolo Nutini ute, insåg jag för en stund sedan.
Det gör mig i alla fall lite glad.

Imorgon har jag och Toni varit tillsammans en månad.
Läskigt!
...men väldigt fint.
Det gör mig också väldigt glad...